Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141’
naturvetenskaperna en gång skulle bidraga till att gifva
skaldekonsten en ny och sannare riktning, var hans innerliga
öfvertygelse, och för att praktiskt bevisa detta har ban skrifvit
en större dikt: Luftskeppet. Oaktadt både denna senare och
andra dikter vittna om hvilket stort herravälde Örsted egde
öfver språket, bar dock hans poetiska själ rikare frukter i en
annan sfer. Han tog nemligen sin kärlek till skaldekonsten
med sig, då han sysselsatte sig med vetenskapliga
forskningar. Då han nu dervid äfven understöddes af den
outtröttligaste flit och ständigt sökte sanningen, förenade sig hos
honom skaldens siaregåfva med vetenskapsmannens
genomträngande och skärpta blick, för att låta honom med själens öga
skåda den oändliga harmoni och herrlighet, som innebäras i
naturen. Den i verldsalltet uppenbarade skönhetsidé, som
hägrade för honom i ynglingaåren, blef för honom under
mannaåldern en verklighet, hvilken ända till hans dödsdag
utgjorde föremålet för hans käraste begrundningar.
Örsted gifte sig 1814 med Birgitte Ballum, prestdotter
från Möen och fann i henne den trognaste och förträffligaste
hustru, en man kan önska sig. Deras sammanlefnad var
särdeles lycklig och såsom ett bevis på huru sannt och värdigt
deras inbördes förhållande var, har man anfört följande drag.
Örsted bebodde i början af sitt äktenskap ett helt hus; men
som han för sina enskilda lärjungar behöfde en
föreläsningssal och laboratorier, föll det honom i sinnet att dertill inreda
den första våningen i sitt hus. Han framlade planen för sin
hustru, och hon ingick genast derpå, oaktadt hon derigenom
gick miste om en mängd husliga beqvämligheter och
dessutom beständigt stördes genom den mängd af menniskor, som
tillströmmade.
Då en af Örsteds vänner en dag besökte honom, fann
han denne ifrigt sysselsatt med att instoppa en mängd
papper och böcker i sitt skrifbord. »Ursäkta,» sade Örsted till
vännen, »att jag låter dig vänta, men om en liten stund
kommer min yngsta gosse upp, och hellre än jag förbjuder
honom att röra vid mina papper, lägger jag undan dem innan
han kommer.»
Också med den ädle brodern lefde Örsted intill sin
dödsdag i den innerligaste förbindelse. Samma andeliga förbund,
de i sin tidigaste barndom knutit med hvarandra, varade
o-förändradt genom lifvets alla vexlingar. Ofta sammanträffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
