Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Rummet allena jag finner likväl, men icke det sökta,
ack! och så mörknar min blick, böjes min ande i bön.
†
xx. om förlåtelsen.*)
(Af Fredrika Bremer 1841.)
»Jag har förlåtit honom; men jag kan icke hjelpa att
jag alltid känner lika skarpt den oförrätt, han gjort mig, ocli
att han allt sedan är en helt annan person för mig, än han
var förr. Jag kan och vill förlåta, men icke glömma. Jag
anser till och med det senare vara en svaghet.»
Så yttrade sig en dag en af mina vänner. Detta förde
mig att tänka på förlåtelsens natur. Jag såg också ned i
mitt eget hjerta och frågade mig på hvad sätt jag förlåtit.
Och jag fann då att jag äfven förlåtit på så sätt, att jag icke
ville göra ondt åt dem, som gjort mig ondt; ja, att jag äfven
gerna gjorde dem godt, men att jag i hjertat behållit minnet
af oförrätten, minnet af smärtan den gjort, och att detta minne
ofta kokade upp till bitterhet mot den, som gjort mig ondt.
Jag kom äfven ihåg, att i sådana stunder hade jag gifvit mig
luft i ord, att jag för vänner omtalat hvad jag lidit och
anklagat den som varit orsaken dertill. Jag kom ihåg att dessa
minnen ofta gjort, att jag varit mindre vänlig emot dem, som
förr felat emot mig, ehuru långa år lågo emellan denna
stund och nu, ehuru mycken godhet, mången välgerning bort
utplåna felet, ehuru mina egna fel och brister emot dem till
stor del motvägde deras mot mig. Och jag fann att
förlåtelsen måste ha flera grader, och att den jag gaf icke var den
fullkomliga.
Förlåt mig, min Gud! att jag hittills blundat derför, att
jag varit så mycket ofullkomlig! och tack derför att Du nu
upplyst mig! Tillgif mig så, som jag hädanefter vill tillgifva
andra!
Ordet tillgift uttrycker rätta och högsta graden af
förlåtelse. I den ger man till, skänker efter allt det onda, felet
verkade, man ger bort det bittra minnet, harmen, allt som
*) Meddeladt uf en åldrig väninna till förfin;
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
