- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
152

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152’

tom; ingenting afbröt ängens släta yta, eller syrsans
entoniga sång; daggen föll ymnigt och tyst, och längst bort
på vägen rörde sig i olika riktningar grupper af det.
hemåt-vandrande slåtterfolket.

vir.

En skymnings-scen.

Vid samma tid som det muntra slåtterlaget bröt upp,
finna vi grefvinnan Ascheberg sittande i en af de djupa
fönstersmygarna i tornkammaren innanför det stora
hvardagsrummet på Widtsköfle. Alltsedan den sista hårda kampen
då hvarje kroppens nerv och hvarje själens fiber blifvit till
det yttersta spända, hade man i Margarethas uppsyn stundom
spårat ett uttryck af trötthet och redighet, som var helt och
hållet fremmande för det sköna, vanligen om ett, ädelt lugn,
en orubblig själsstyrka vittnande anletet. Ofta behöfdes det
ej mer än ett hastigt buller eller ett oväntadt budskap, för
att komma en märkbar skälfning att för ett ögonblick
genomila den smärta, men dock så starka och spänstiga
gestalten. Ja, det hittills oerhörda inträffade, att grefvinnan
Aschebergs eljest så orubbliga sinneslugn någon gång gaf
vika för det aggande inflytandet af en daglig oro och att
vid sådana tillfällen ett och annat hastigt ord för
omgifningen förrådde en retlig sinnesstämning. Huru hon sedan
på ett för andra omärkligt sätt, genom en indirekt ursäkt,
ett gillande ord, eller ett uttryck af tillgifvenhet, sökte
godtgöra hvad hon i sådana stunder ofrivilligt brutit, hade
gamla Malin, herr Peder och de andra med rörelse
iakttagit. Till hennes sinnesstämning i det ögonblick vi här
återfunnit henne, försjunken, såsom det tycks, i en orörlig
hvila, kunna vi ej döma, då hennes anlete, här om någonsin
en trogen själens spegel, är till hälften bortvändt, och den
fina profilen, beskuggad af det i djupa veck nedfallande
sorgdoket, knappast synlig. Den vackra halfdagern af en
sjunkande sommarsol faller dock genom det öppna fönstret med
tillräcklig klarhet, för att låta oss fullkomligt urskilja, icke
blott Margarethas halft bortvända gestalt, utan äfven den vid
hennes fötter tyst lekande lilla Maja, och slutligen i den
andra fönsterfördjupningen herr Peder, ansträngande sig för att,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free