- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
153

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153’

vid ljuset at’ dagens sista strålar, kunna skönja ännu några
rader af en gulnad handskrift från förra seklet.

En djup tystnad herrskade, endast afbruten af det gamla
holländska väggurets pickande och ängs-skärans skorrande läte
ute på fältet. När då ocli då ett skarpare ljud hördes, — en
ton af vallflickans lur, ett rop af gossen, som dref boskapen
till vatten, eller ock stegen af en i förtid hemåtvandrande
slåttergäst, — då höjdes hastigt Margaretha Aschebergs hufvud
och en plötslig sprittring genomfor den ädelt formade
handen, som, hvilande på knäet, aftecknade sig mot sorgskruden,
lik en skön marmorrelief på kolsvart grund. Derefter
åter-sjönk allt i den förra tystnaden och orörligheten. Slutligen
slog herr Peder igen sin handskrift, uppsteg och närmade
sig grefvinnan, i det han yttrade några ord af oro och
förvåning öfver att Sune ännu ej återkommit med rapport om
inmönstringen af de sista 20 man, hvilka från Värend voro
stämda honom till mötes denna dag, i ett af de närliggande
fisklägena, för att sedan, med det öfriga manskapet i
Widt-sköfle by, invänta den till följande lördag utsatta
generalmönstringen i Christianstad.

»Tyst! tyst, herr Peder!» afbröt honom otåligt och med
half qväfd stämma Margaretha, i det hon med en lyssnande
åtbörd böjde sin smärta gestalt ut genom fönstret. Ljudet
af några varliga steg hördes på den sandade omgången kring
borgen, afstannade plötsligt och efterträddes ett ögonblick
senare af ett sakta prasslande i afvenbokshäcken nedanföre
fönstret. Iierr Peder hade närmat sig och grefvinnan vände
sig hastigt emot honom, i begrepp att tala, då i detsamma
ett buller från hvardagsrummet drog hennes
uppmärksamhet dit.

»Ändtligen Sune!» utbrast hon med en suck af lättnad.
»Men hör!» fortfor hon åter och den mot dörren sträckta
handen darrade märkbart; »hur tunga, hur tveksamma och
dröjande ljuda hans steg!» En hand lades i detta ögonblick
på låset, dörren gick sakta upp och med sänkt hufvud och
mörk uppsyn steg Sune öfver tröskeln, rätade dock på sig
efter gammal vana och iakttog den öfliga soldathelsningen.

Matmor och tjenare kände hvarandra alltför väl, för att
några förberedande förklaringar skulle behöfvas. Med den
spejande blicken skarpt fästad på den gamle krigsbussens
mörka anlete, teg Margaretha blott så länge, tills hon fått full

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free