Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154’
makt öfver rösten ocli sporde sedan kort och skarpt: »Stille,
hvad har händt?»
»Yärendstruppen skingrad,» svarade Sune ocli orden
framstöttes med ett hårdt och knaggligt ljud, såsom hade
blott våld förmått tungan att forma och läpparne att uttala
dem.
»Rymd?» sporde Margaretha, och harm, förakt och smärta
gåfvo åt det, enda ordet en sällsam brytning.
»Förledd,» gentog Sune åter med samma tonlösa och
knaggliga stämma som förut; »bortlockad genom nesligt
förräderi. En man — i fremmande krigsdrägt —■ jag svär den
var dansk!» tillade han och höjde den knutna näfven med
en så fruktansvärd uppsyn, att den lilla Maja, med ett lågt
skri, gömde ansigtet i modrens knä. Margaretha förde
handen med en lugnande rörelse öfver barnets lockiga hufvud,
i det lion, med blicken ofrånvändt riktad på Sune, yttrade
ett halfhögt: »Far fort!»
»Mannen,» återtog Sune något lugnare, »kommen i
förrgår med krämareslcutan, som lagt till vid fiskläget — har
varit sedd af folket, smygande försåtligt omkring i trakten —
senast i går vid vägkröken, der Värendsgossarne voro stämda
till mötes.»
»Nå väl!» — »Hvad mera!» sporde Margaretha och herr
Peder med stigande oro, då Sune tystnade.
»Resten är snart sagd,» fortfor Sune och tycktes dock
behöfva samla all sin kraft för att uttala de afbrutna orden.
»Årslag hörda i dagbräckningen — fisklägets alla båtar
i drift — krämarskutan styrande för fulla segel utåt öppna
sjön — däcket uppfyldt af män i Wärendsdrägt — ytterst
akterut den fremmande krigsmannen, ropande åt folket på
stranden: »Helsa till "^Vidtsköfle, godt folk, och hemta se’n
edra båtar hos Necken.»»
»Christersson!)) utbrast herr Peder, skakad af en våldsam
rörelse,
»Christersson!» upprepade Margaretha saktare, men med
bitter och smärtfull betoning.
»Ja, Christersson!» hväste en tredje stämma och ordet
dog bort i ett hest skratt, som blandade sig med ängs-skärans
enformiga kraxande. Herr Peder vände sig hastigt mot det
öppna fönstret, från hvilket ljudet tycktes komma, men Sune
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
