- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
169

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169’

ras. Rätteligen borde jag kanske straffa den.ua din
klentrogenhet med att lemna dig i ovisshet ona utgången.
»Jeg kunde slutte, (säger skalden) men naar man begynder

bare,

Saa falder det att ende ej saa let.»
Och som jag nu dertill hyser ett svagt hopp om att just
genom en trogen berättelse om frågans behandling der, hvarest
den utan tvifvel har sitt första forum, på ett allmänt
läraremöte, kunna öfvervinna denna din klentrogenhet, så tar jag
dig i andanom vid handen och ger dig en osynlig plats
mellan mig och blåstrump-hatarens unga dotter, medan vi lyssna
till hvad som föregår dernere. Diskussionen är ännu ej
börjad, men efter några ögonblicks tystnad höjer sig en klar och
manlig stämma: det är en af hufvudstadens skickligaste och
mest erfarna lärare, rektorn vid nya elementarskolan, Staaff,
som först upptagit ämnet, och jag är glad att här kunna
ordagrant återgifva clet korta, men kärnfulla och innehållsrika
föredraget. Talaren började med att uttala sin fruktan att
flertalet inom den ärade församling, inför hvilken han
uppträdde, icke skulle vara böjd att med ja besvara en fråga,
som ännu förekommer så ny och alltför litet blifvit diskuterad.

»Dock tvekar jag icke,» fortfor han, »att uttala min
öfvertygelse det en stor fördel skulle tillskyndas våra läroverk,
genom att för sina lägre afdelningar tillgodogöra sig den
förmåga af klar och åskådlig framställning, den lämplighet att
handleda barn, den varma kärlek till det uppväxande slägtet,
samt det tålamod och clen ihärdighet, som i så hög grad
utmärka qvinnan, ja, ofta nog i högre grad än mannen. Då
frågan om qvinnans anställande i allmänna värf nyligen
förevarit vid Riksdagen och en utredning af ämnet blifvit hos
Regeringen begärd, samt bland platser, för hvilka qvinnor vore1
lämpliga, särskildt nämnas elementar]ärarens, anser jag icke-’
origtigt, att yttranden, vare sig för eller emot., här afgifvas. För
min del får jag, till de skäl jag nyss anfört, äfven lägga den
erfarenhet, jag gjort, genom åhörande af undervisningen, dels i den
med Statens lärarinne-seminarium förenade normalskola, der
dock endast flickor undervisas, dels i Stockholms folkskolor och
särskildt Clara församlings, der äfven ett betydligt antal gossar
åtnjuta qvinlig undervisning. Jag är öfvertygad, att mången
lärare skulle skatta sig lycklig att ega sådana
undervisnings-gåfvor, som de, hvilka dessa läroanstalter haft lyckan för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free