- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
178

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’178

tankegång är prosaisk. Men för denna skyddar oss just en
förståndig njutning af skaldekonstens verk. Ett rent, af
poesien uppfylldt sinne, underkastar sig utan knot, ja, rättare,
med nöje, alla lifvets fordringar, ty det bär inom sig en
lifs-fullhet, en rikedom på känsla, med hvilken det — liksom det
lilla snäckdjuret — öfverdrager allt, som kommer i dess
närhet såsom mecl ett perlstoff. Det är sannt, att poesien
in-förer oss i en idealisk verld, men hon lemnar oss också
aldrig, utan att vi i vårt inre erfara cn önskan att ombilda
den hvardagliga verlden till en mera idealisk sådan. Detta
mera idealisk betyder ej en drömverld, men en ädlare,
sedligare, af mera rena bevekelsegrunder genomträngd verld. Det
sanna, poetiska sinnet bibehåller sig sådant just derigenom,
att det finner en idealisk kärna äfven i den mest afgjorda,
såkallade lifvets prosa, eller genom att det förmår inlägga
en poetisk betydelse i allt. Den-, som med sann trohet
förrättar ett oangenämt arbete med hänsyn till det upphöjda i en
trogen pligtuppfyllelse, till det sköna i verksamheten för ett
älskadt väsendes nytta, till det lyckliggörande i en ädel
sjelf-uppoffring, eller ock blott till det tillfredsställande i
medvetandet att af egna krafter hafva banat sig väg genom lifvet,
kastar just genom detta sitt åskådningssätt ett poetiskt
förklaringsskimmer öfver sitt lif.

Verldslifvet, som rycker oss med sig, är blott alltför
benäget att göra oss trångbröstadc, onaturliga, triviala.
Lyckliga vi, om vi genom religionen och konsten, liksom medelst
osynliga trådar, förenas med det evigt sköna och goda — våra
liimlastegar på vandringen genom lifvet.. Skalderna
återgifva åt vår undertryckta känsla, som af förståndet ofta
tyranniseras, dess förkränkta rätt och återställa derigenom den
störda jemvigten inom vår själ, de gifva oss tillbaka den
förut liksom fördunklade, bortskymda inre menniskan, de
rädda med ett ord det sannt menskliga i oss, ty dem förutan skulle
vi förnedras till blotta machiner. Derföre erfara vi, efter
den njutningsrika läsningen af en verkligt skön dikt, en
vederqvickelse, snarlik den vi känna af en andäktig, brinnande
bön. Vi förefalla oss ånyo såsom helgjutna, sanna menniskor,
såsom stående närmare vårt gudomliga Upphof, hvilket icke
blott i sig innefattar den högsta Sanning och Godhet, utan
äfven den högsta Skönhet.

Af det anförda skulle man kunna uppställa denna huf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free