- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
206

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’206

den småningom klarnande grundtanken i företaget är på väg
att blifva en sanning — tack vare Honom, hvars kraft är
mäktig i de svaga.

O o

Måtte Han fortfarande hålla sin skyddande hand öfver
det ödmjuka arbetet och ingjuta i de svaga och bristfälliga
redskapen sin eviga kärleks allena tillfyllestgörande kraft!

Esseide.

XXIX. EN MODERS RÅD.

v.

L ... d. 26 Juni.

Älskade barn!

Efter emottagandet af ditt sista kära bref har jag ofta
känt mig orolig och bekymrad och innerligt önskat att, om
ock blott på en stund, kunna tillintetgöra det afstånd, som
skiljer oss, för att rätt förtroligt, öga mot öga, hjerta mot
hjerta, få tala med dig om det ämne, som till största delen
upptog ditt bref, och som sedan nästan oaflåtligt sysselsatt
mina tankar. Innan jag vidare yttrar mig härom, vill jag
dock på det varmaste tacka dig för ditt förtroende, för den
öppenhet, hvarmed du låter mig läsa i ditt unga hjerta, som
måhända nu inviges till de strider, hvilka lifvet har i
beredskap för hvar och en af oss, och som ingen dödlig kan
undgå, huru vexlande gestalter de än antaga.

Ungdomen ligger ännu ej så långt bakom mig, att jag
icke bibehåller ett lifligt minne af dessa lifvets första
allvarsamma pröfningar, af den första bittra verldserfarenheten, och
jag kan derföre så mycket innerligare deltaga i den smärta,
hvaraf ditt hjerta lider, du mitt älskade barn. Med en
bäfvan, som jag dock dolt inom mitt eget bröst, har jag redan
länge emotsett den stund, som nu synes ha slagit, då en af
dig ej förut erfaren känsla skulle vakna till lif ocli
medvetande, en känsla, som oftast på det allramäktigaste ingriper
i qvinnans öde.

Denna känsla, ursprungligen en gnista från gudomens
eget väsende, från den eviga kärleken, och ämnad att utgöra
en af menniskohjertats ej blott starkaste, men äfven ädlaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free