- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
210

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’210

återställa den i ett varmare luftstreck. Han ville länge ej
höra talas derom, och när han slutligen kunde förmå sig
dertill, var det för sent. Han uppgaf sin sista suck, ensam och
öfvergifven i ett fremmande land, men ännu hans sista, med
darrande hand till mig skrifna bref vittnar om hans kärlek
till den hjertlösa qvinnan.

Man skulle väl tro att denna sorgliga tilldragelse bort
göra ett djupt och smärtsamt intryck på Therese och
åvägabringa en förändring i hennes uppförande, men lika
besin-ningslöst fortsatte hon sin gamla lek och gick ofta så långt
i sin behagsjuka, att hon ådrog sig allmänt tadel, hvilket hon
dock hvarken märkte eller bekymrade sig om, så länge hon
såg sig omgifven af beundrare. Den beundran, som
fortfarande sålunda egnades henne, var dock föga afundsvärd, ty
många af de män, som visade henne uppmärksamhet och
hyllning, talade dessemellan om henne i ganska ringaktande
ordalag.

I en dylik inconseqvens, hvilken visst ej är ovanlig i
verlden, ligger ännu ett af de blindskär, som hota den unga,
o-erfarna flickan, hvilken gerna tror alla om godt och
sålunda ofta föreställer sig, att en hyllning, sådan som den här
antydda, är uppriktigt menad. Hon fägnas deråt, hon
smickras deraf, känner sig uppmuntrad till glädtighet,
öppenhjer-tighet, ja, stundom till obetänksamhot och förflugenhet — allt
i den föreställningen, att hon sålunda är behaglig och vinner
bifall, Hennes glädtiga pratsamhet, lifliga åtbörder och blickar,
hennes otvungna och naiva skalkaktighef eller förlägna rodnad,
behagliga, så länge de voro sanna uttryck af ott okonstladf,
lifligt och rent sinne, antaga småningom en annan
karakter, börja att bli medvetna och slutligen äfven beräknade
medel för att vinna det mål, hvilket nu synes henne mest
eftersträfvansvärdt — männens hyllning och beundran.
Mannen å sin sida, som ofta är egoist och detta understundom
till en oförsvarlig grad, roar sig gerna med de unga, glada,
lifliga flickorna, först åt deras naturfriska naivété (tyvärr
börjar denna i allmänhet att tidigt gå förlorad), sedan åt den
växande och allt tydligare framstående behagsjukan. Han
roar sig med att uppgrunda den klara, rena källan i det unga
»hjertat, mon när han väl gjort det, är han den första att
klandra, att den ej längre kan återspegla det rena, blå
himlahvalfvet, Han sysselsätter sig gerna med den behagsjuka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free