- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
211

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’211

unga damen, han roar sig att med henne föra meningslösa
samtal, han låtsar måhända ega en skuggbild af den känsla,
som han ser hunne bemöda sig att framkalla, men i sjelfva
verket ringaktar han henne oeh bedömer henne stundom vida
hårdare än hon förtjenar.

Det är derföre ej någon afundsvärd lott för en ung flicka
att vid sitt utträde i verlden mötas af en hyllning, eu
uppmärksamhet, sådan som jag här skildrat, hvarigenom hon
alltid löper fara att förlora sitt hjertas renhet, sitt okonstlade
barnasinne. Vida lyckligare prisar jag den, som, enkel,
blygsam oeh tillbakadragen, undgår denna farliga uppmärksamhet,
men som i stället en gång både kan väcka ocli besvara en
sann och ren kärlek hos en ädel man; denna känsla blir då
hvad den af den allgode Fadren är ämnad att bli: ett medel
till ömsesidig lycka och förädling.

Det var på en sådan lycka jag i tysthet hade hoppats
för min Agnes, under det jag i mina böner ödmjukt bad om
bevarandet af ditt hjertas renhet, under det jag så godt jag
förmådde sökte skydda det från att skadligt beröras af de
giftiga vindar, hvilka stundom susa genom salongsverlden.
Hvaije bevis, som jag erhöll på att du ännu egde i behåll
»den oskuldsfrid, som gjort din barndoms tycka» gjorde mig
också outsägligt lycklig och tacksam, och invaggade mig
slutligen i den ljufva föreställningen, att ingen fara mer vore
för handen. Visst hände det att jag någon gång märkte en
liten skymt af missnöje, af sårad fåfänga, då du ansåg dig
förbisedd och tillbakasatt, emedan du ej egde »de gåfvor, som
äro nödvändiga för att vinna bifall i sällskapslifvet», som du
uttryckte dig, emedan du ej förmådde anslå den jargon, som
egentligen roar de unga herrarne, det fria sätt, som lockar

O ~ O ’

dern. Inom mig gladde jag mig öfver dylika små
förödmjukelser, ocli då jag lät dig analysera rätta värdet af denna
s. k. hyllning och framgång, och då du sjelf snart nog insåg
dess tomhet och brist på halt, hade jag alltid den
tillfredsställelsen att märka det den rubbade jeumvigten i sinnet
återkom och alt hjertats våg flöt lika klar och lugn som förut.
Glad, vänlig och okonstlad, då du fann dig bemött med
välvilja oeh intresse, såg jag dig dock aldrig göra några
bemödanden, hvarigenom du i ringaste tuån åsidosatte din
blygsamhet, din qvinliga värdighet, för att framkalla en dylik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free