- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
212

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’212

uppmärksamhet, liksom jag snart ej heller varseblef någon
harm öfver dess uteblifvande.

Denna kännedom om ditt hjertas ostörda renhet och den
prägel, som deraf saltes på ditt väsen och ditt sätt att föra
dig i sällskapslifvet, lugnade de farhågor jag otvifvelaktigt
annars skulle ha känt i detta hänseende vid skilsmessan
från dig. Men den pröfning, som nu nalkas ditt unga hjerta,
synes på sätt ooh vis vara af allvarligare art. Du låter mig
förstå att du erfarit tecken till en varmare känsla för den
unge man, hvilken du först råkade vid förlofningsfesterna
och hvilken, så väl då som alltsedan visat dig mycken
uppmärksamhet, gerna talat med dig, gerna dansat med dig och
ofta sjungit tillsammans med dig. Strax var man också
tillreds att plåga dig, du stackars barn, med det gyckel, som,
tyvärr, är alltför vanligt vid dylika tillfallen. Detta sätt »att
bry» unga personer för hvarandra är i sanning ytterligt
obehagligt och har kanske åtskiljt många unga hjertan, som
varit nära att förstå hvarandra. Det utvisar hos den, som sör

7 O

sig skyldig dertill, så mycken brist på takt och
grannlagenhet, att det borde vara bannlyst från hvarje sällskapskrets,
hvilken gör det ringaste anspråk på bildning och kännedom
om det passande. På mig har det alltid gjort ett plågsamt
intryck, antingen jag eller andra varit föremål derföre, och
det är otvifvelaktigt ganska sårande för en ung, finkänslig
qvinna att veta sig utsatt för ett dylikt gyckel, isynnerhet
som hon vanligen fruktar, att den unge man, med hvilken
hon får dela detta öde, kan misstänka det hon sjelf gifvit
anledning till det tanklösa pratet.

Derigenom att löjtnant P. blef adjutant hos öfverste T.
och således närmaste granne till det ställe du för närvarande
kallar ditt hem, har du sedermera ofta sammanträffat ined
honom och ditt hjerta har ej kunnat värja sig från att taga
intryck, så väl af »hans verkligen älskvärda personlighet,» som
af den uppmärksamhet han fortfarande visat dig. Du ville
dock ej erkänna detta ens i tysthet för dig sjelf, än mindre
ikläda den knappast medvetna känslan ordets drägt, ej en
gång i ett förtroende till din närmaste och trognaste vän —•
din moder. Nå väl, jag säger ej något derom. Då kärleken
först vaknar i det unga, jungfruliga hjertat, förstår den
oerfarna flickan knappast den förändring, som försiggår med
henne. Hon kan ej definiera dessa obestämda rörelser, än af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free