- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
214

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’214

Och jag undrar ej derpå. Det k än ries alitül tungt att
se sig sviken, att förlora tron på en medmenniska, tör
hvilken man också endast hyst ett allmännare intresse. Denna
smärtsamma känsla vinner i intensitet, då detta intresse är
förenadt med något slags tillgifvenhet, och den första
erfarenheten i detta hänseende är ganska bitter. Det är ej så lätt
att lida, innan man hunnit vänja sig dervid, och det unga
hjertat söker spjerna emot sitt öde, liksom fogeln, hvilken
helt hastigt blifvit förflyttad från skogens frihet till burens
fångsel och gör förtviflade bemödanden att komma ut, men
endast kan slå med vingarne mot gallret. Lika fåfänga äro
hjertats upproriska bemödanden att lösslita eig från det
lidande, som en högre vilja bestämt för detsamma, ty, såsom
Ingeborg säger:

»Du arme Frithiof, Nornan viker ej.»

Innerligt grämer det mig, min älskade flicka, att veta
att du lider under dagar, som synas tunga och dystra, under
nätter, då sömnen ej kan skänka dig behöflig hvila och glöin-

vara tid för dig- att tänka på att gifta dig och blifva stadig en
gång i verlden.»

»P. Ännu har jiig ej börjat tänka på den saken, men när
jagen gång gör det, måste jng se till att fä en flicka, som har något,
så att jag kan rangera mina affärer, innan jag träder in i det
heliga äkta ståndet.»

»II. Nå ja, Agnes är ej så barfotad heller. Fadren är
landssekreterare i L. oeli anses förmögen, men modren, som är anstucken
af de moderna idéerna om qvinnans uppfostran till en sjelfständig
och verksam medlem af samhället, har velat skicka bort, flickan för
att lära henne arbeta och sjelf förtjena sitt bröd. Somliga säga
också, att hon hade något tycke, som föräldrarna ej gillade, och att
do derföre ville ha henne hemifrån någon tid — men folk pratar
så mycket.»

»P. gjorde derpå åtskilliga frågor om oss och våra förhållanden
och sedan öfvergick samtalet till andra ämnen.

»O, huru jag längtade att de skulle aflägsna sig- och lniru
pilsnabbt jag sedan ilade till mitt rum, bäfvande, rädd, som om jag
varit förföljd af fienden. Det kändes som om mitt stackars hjerta
velat brista af smärta och förödmjukelse, och jag tyckte mig så
ensam, så Öfvergifven, så olycklig. Ack, mamma, oiri jag då haft din
hulda famn att fly till för att der få gråta ut, men nu måste
jag-bära allt inom mitt eget bröst och visa mig lugn och sådan som
lorut. Till frukosten kunde jag dock omöjligt gå ned, utan
föregaf hufvudvärk, för att få någon liten stund at.t bekämpa mina så
smärtsamt upprörda känslor.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free