- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
217

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’217

till ändamål att popularisera naturvetenskapen, att. sprida
kännedomen derom till massan af bildade läsare; båda
innehålla en samling af hvar för sig afslutade uppsatser, rörande
naturvetenskapliga ämnen, sammanknytande sig med
hvarandra, tills de bilda ett sammangjutet helt. — Men här
upphör likheten, och vid en noggrannare granskning finner man
snart olikheterna mellan de båda författarne, i afseende på
deras verldsåskådning och deras utgångspunkter. För Fries
är hvarje blomma, hvarje grässtrå en verld full af lif; i den
stilla morgonstunden, då andra slumra, hör han, vandrande i
det fria, huru gräset gror, ser huru trädens knoppar svälla.
Uti vextens inre ser han tusen saftströmmar kretsa, skådar
med ödmjukt sinne naturens inre lif och för oss in i
»växtrikets verkstad». Orsteds riktning är mera utåt. Jorden
betraktar han blott såsom en punkt i rymden, ett fotfäste för
andens omhölje, såsom en länk i de tallösa verldssystemer,
hvaraf universum är uppfyldt. Då jorden blir honom för
trång, sväfvar han öfver till de andra planeterna, bosätter sig
på Mars eller snarare på Jupiter, för hvilken han hyser en
stor förkärlek och skådar ifrån denna upphöjda ståndpunkt
ned på Tellus. Han uträknar planeternas massor, möter
dem, väger dem, bestämmer deras omloppstider, deras banor.
I jordens låga dal anade han redan sambandet mellan
naturlagarne, eller såsom han kallar dem »gudomstankarne». Der
ser han klart den stora Enheten uti mångfalden, en Enhet
som han kallar Anden i naturen, eller det höga Allförnuftet —
ett abstrakt begrejjp, som Fries fattat såsom ett personligt
och kallat Gud. Ännu alltjemt på Jupiter inser han »att
hela tillvaron är ett förnuftsrike», att så långt tanke och
förnuft gå, »kunskapsförmågan i verldsUlltet har samma
väsens-enhet, att skönhetslagarne, att den moraliska naturen i hela
universum, har enahanda grundväsende.» Ingen kan på en
gång-vara mera lagbunden och ändock djerfvare i sin slutkonst
än han. Troget utdragande de yttersta konsekvenserna af
de lagar han visar vara grundade i tingens natur, uträknar,
bevisar och förklarar han dessa lagars förnuftsenlighet på ett
sätt som ofelbart skall anslå hvarje tänkande menniska. Hos
hvarje sådan finnes hvad Orsted kallar en naturlig mathematik,
hvarmed alla hvardagskunskaper äro genomträngda, och just
denna förnuftiga benägenhet tager han i anspråk vid
genomförandet af sina bevisningsgrunder. Utan att veta derom, utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free