Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’222
stora, folkrika städer och mysk ’t besökta trädgårdar; den
långsamt stigande men rikare strålen egnar sig bättre för lugnare
Ii vi I oplatser. Intrycket af utomordentligt stora springvatten
har snarare någonting starkt och storartadt, någonting
sublimt, än hvad man i egentlig mening förstår med skönt. Den
inre harmonien, hvaruppå skönheten beror, tillintetgöras ej,
men intrycket deraf träder tillbaka för känslan af en större
kraft och storhet. I ett vattenfall t. ex tillbakatränges det
harmoniska ännu mera, och på en oöfverskådlig, af stormen
upprörd hafsyta, är det nära att alldeles försvinna; storheten
och det sublima utgöra här nästan de enda intrycken. Det
gifves sålunda en viss grad af det stora, som ej längre är skönt!
Detta sista påstående är onekligen cn sanning, då vi taga
det sköna i mera inskränkt bemärkelse. I trots af den
skenbara olikheten finnes en grundlikhet mellan de
själsverksamheter, hvarmed vi fatta det sublima, och dem, med hvilka vi
fatta det, som vi mera egentligt kalla skönt; det är ett
omedvetet förnuft i naturen, som äfven här gör sig gällande. Det
är högst sannolikt att menniskorna i allmänhet, antingen de
hafva kommit till klar insigt om det hela naturen
genomträngande förnuftet eller ej, till följe af det helas
förnuftsharmoni, erfara naturens intryck i öfverensstämmelse tned detta
hemliga förnuft. Det häftigt upprörda hafvet, stormen eller
ljungelden, framträda för dem såsom makter, i hvilka den
okända naturanden uppenbarar sig. En beslägtad känsla
väcker del vidtutstråckta, såsom himlahvalfvet, en stor hafsyta
eller en väldig bergmassa; sådana föremål framträda såsom
verk af den oändliga naturmakten och uppväcka hos oss
känslor af det oberoende och allherrslcande.
Man kan äfven erfara en annan känsla, nemligen en af
öfvervägande tomhet och död, inför storartade föremål, hvilka
sakna lif, t. ex, i en öken eller på bergens toppar då
utsigten ej är fri. Annorlunda förhåller det sig, när ljellet
utvecklat sig i mänga olika former, när vattenfall skimra, skumma,
brusa, när skogar och gräs vittna att grunden icke är
ofruktbar, när foglar och insekter lifva atmosferen, då uppfordrar
oss naturen sjelf, att äfven fästa vår uppmärksamhet på det
Stora. Utan förnimmelse af förnuftets inre lif, förefaller det,
som annars kunde kallas skönt, endast såsom dödt; det liffulla
i tingen väcker lif i oss sjelfva och denna lifskänsla tillhör
en fullständig skönhetsnjutning. Hvilken rik mångfald af in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
