Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
ingen blomnia få,
må till Gud som doft
själen gå!
T
T
XXXII. SÅ GOT FRÅN VÅRA G1USNAR*).
IV.
Goda Alma!
Du vill veta något 0111 min lilla skandinaviska resa. Du
är mycket intresserad för brödralandet och säger, att du
blyges att veta så litet derom. Derför vill du nu att jag skall
tala om allt hvad jag vet.
»Gif mig,» säger du i ditt sista bref, »något på
karakters-teckningens område, något från familje- och sällskapslifvet,
yrkes-, konstnärs- eller folklifvet.» Det var ej en liten
begäran! Hvar skulle din stackars vän taga den kännedom om
förhållanden, den skarpa blick, det säkra omdöme, som
fordras för ett sådant företag? Derefter tillägger du helt lugnt:
»några qvinnotyper fra Hinsiden Kölen og Hinsiden Sundet.»
Ja, det är lätt sagdt — men hur skulle du bli till mods om
jag had dig om några typer från vårt eget kära
fädernesland? Nej, stäm ned dina anspråk!
Du undrar hur jag kom att resa. Jo, jag var ifrigt
bjuden af en norsk Veninde, som jag aldrig sett. Jag hade
aldrig talat med henne, endast vexlat bref. Hon hade skickat
mig Norske Digte og Bögcr; jag hade öfversändt våra unga
poeters sånger. Så uppstod likasom en luftig regnbågsbro
oss emellan, våra tankar flögo fram och åtei’, vi började
längta att råkas. Jag lydde maningen och kom. »Hemmets
stränder blånade i fjerran», så började en af mina vänner sin
dagbok under en resa till Italien och, då hon efter en längre
tid koin hem från Bom, var detta allt hvad dagboken
iune-höll. Så hade det visst också gått med mig, om jag ens
ämnat skrifva på resan. Men nu då man tänker tillbaka
klarnar den ena taflan efter den andra tipp ur dimman. Ack,
jag är tyvärr ingen målare och kan ej visa dig något af det,
som strålar i minnet!–- Men hvar var jag?—jo, på
ångbåten. Der satt jag och såg utåt det gränslösa hafvet och
*) Wäudt,
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
