- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
228

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’228

Miglier Silke og födt tusinde Spirer til nyt Liv. Sora; Digter
har Henrik levet fuldt, rigt og længe.»

Der har du nu den vackra tanken, som måste glädja
hvarje diktare-själ, och dermed återvänder jag till det
trefliga hemmet ofvanför Wergelands grotta. Samma afton
bevistade jag med min nye Veninde en fest. Eget nog skulle
jag der göra bekantskap med tvenne personer, som stått i
närmaste beröring med den man, hvars bild jag så länge
betraktat på förmiddagen, hans syster, Camille Collet, (förf. till
»Amtmannens Döttre», och till det arbete, hvarur jag har skickat
dig dessa små utdrag) samt lians motståndare, Welhaven; äfven
Munch,Kjerulf medflera märkvärdiga personer lärdejag här
känna. Camille Collet är en smärt blondine, har ett drömmande
uttryck i sina blå ögon och något luftigt, poetiskt i gång och gestalt.

I Norge ha de en sed, som ej är utan sitt behag för
en fremling. Mellan danserna kommer någon, som vill låta
presentera sig och frågar: Maa jeg gjorc en tour med dem?
Man tar hans arm, promenerar under musik samtalande,
möter andra sådana turister och återföres till sin plats, mera
bekant med sin ledsagare än man eljest hinner bli på en bal.

Yid måltiderna fann jag ofta det vackra bruket att en
frisk ros låg vid hvarje couvert. I en liten krets tycktes de
mig valda med afseende på personerna, så att en sörjande
flicka fick en hvit, en glad fästmö en högröd, o. s. v.

En prydnad, som de högre klasserna tillegnat sig, men som
egentligen tillhör folkets nationaldrägt, är de s. k. söljorna. Midt
i en krans af rundlar af förgyldt silfver sitter S:t Olofs bild
på de vanliga söljorna. Mödrarna lägga dem ofta på
barnens vaggor som skyddande amuletter — en lemning från
katholicismens tider. Det är vackert att se de unga flickorna
bära dessa smycken, glittrande som daggdroppar. Men jag
måste berätta dig en historia om en sådan sölja. Vår
drottning såg på en resa i Norge en bondqvinna i full
söndagsskrud och blef uppmärksam på den ovanligt vackra, fint
arbetade sölja, som prydde hennes bröst. På frågan om hon
ville sälja den, svarade bondhustrun att det var omöjligt,
denna familjklenod hade länge gått i arf i slägten—»men,»
till-lade hon med en viss stolthet, »jag kan skänka den åt vår
Drottning, om hon ej försmår min gåfva». Den blef nådigt
emottagen och samma afton drack bondens familj sin
drottnings skål ur en silfverpokal, som nu får gå i arf i slägten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:58:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free