- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
294

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-04

Hvilket ideal! Väl att sådana furemål finnas att hvila
blick och tanke vid efter alla missräkningar, alla felslagna
förhoppningar att finna något utomordentligt, något
fullkomligt i denna föröfrigt af fallna och bristfulla varelser bebodda

O O

verldsbit, som fått namn af Jorden.

Oskuldens och sällhetens ljufva blomdofter kringsväfva,
oberäknadt vanligt simpelt blomsterdoft, den unga qvinnan,
der hon sitter på en med vackra rankvexter omflätad veranda.
Från den nedanföre belägna trädgården höres en liten fogel,
med märkvärdig ihärdighet, slå samma drill om och om igen.
De snedt fallande solstrålarne spela in emellan löfverket här
och der; humlor och bi suga nektar som vanligt, ur för detta
ändamål anbragta blomkalkar; allt »andas» frid och ro, men
frun läser, bara läser.

Låtom oss då betrakta henne närmare, efter som hon
är så fördjupad i boken att hon icke märker oss.

Inte illa! — skär hy! — Håret af denna varma färgton
som tager sig lysande ut i solsken och som afunden kallar
rödt. Hak, vacker näsa! Högröd mun! Stora ögon, beslöjade
af tillhörande ögonfransar, mycket mjuka förstås; anletet i
sin helhet upplyst af detta förklarade skimmer, som sprider
sig deröfver från en kännande, tänkande och liflig själ.
Vex-ten — åja! — foten med sin söta, lilla fotknöl — förtjusande
—-men — nu slut! — Hvad ser jag? — tårar på kinden! —
der kommer en — och ännu en — den hänger darrande och
belyst af en mycket smal solstråle, enkom afpassad för dess
eklärering, den sväller, de långa ögonfransarne kunna icke
längre hålla den qvar, den faller, äfven den!

Hulda varelse! Hvi gråter du? Hvad var det för en låga,
som kokade ditt hjertas lilla kärl så att det svallade öfver?
Med försigtighet kunna vi kasta en blick öfver den huldas
axel ned i boken, ty hon läser ännu lika ifrigt. »Les
misé-rables»! Rätt rörande beskrifning det der på en samhällets
utskumsledamot! De äro så pittoreska de der utländningarne,
äfven klädde i trasor, och kanske mest då. Våra egna
tras-Vargar — fy! — tala ej om dem!

Men gömmom oss! Här kommer ännu ytterligare en
ung dame. Lätta, ja, ganska lätta fotsteg höras. Ah! Inte
annat! En ung qvinna med nyckelknippa i skärpet. En s.
k. »handkammar-mamsell», på sin höjd en sällskaps-mamsell,
måhända en fattig fröken i tjenst — »condition» heter det —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free