Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-207
æthern lyste varm och mild, och i sydvest höjde sig redan
månens s. k. »silfverskifva» öfver parkens väldiga löfmassor.
Den för naturen så känsliga frun dröjde icke heller länge
att gifva med ord uttryck åt »svallet inom hennes själ». Hon
kunde snart sagdt jemföras med en vandrande »Vesuv», hvarje
ögonblick utkastande eld och lågor, i form af glödande
versstumpar, hvilka dock vanligen saknade både rim, reson och
fason. Den vid hennes sida vandrande fröken representerade
vid sådana tillfällen det olyckliga Herculanum; hon blef
öf-veröst af denna sjudande lavaström och måste det oaktadt i
likhet med den »hängde mannen» vara »höflig». En svår lott
äfven för en — ja, just för en — »menniska»!
»Ser ni purpurskyn, som vaggar stilla, likt en skjuten
svan ned mot hafvets bryn?»
Den liknelsen haltar i mer än ett hänseende, tänkte den
lilla fröken, men hon vågade icke säga det. Endast ett sakta
»Ja!» blef följden af detta indirekta spörjsmål, huruvida hon
hade sitt synsinne i behåll.
»Ser ni silfverklotet der bak lönnens runda hjessa?»
»Ja!»
»»Du går så tyst, så kall!
Säg, är naturens bok
Ej öppen för din själ?»»
»Ja, jemförd med hennes nåd är jag visst mycket kall
och känslolös, men nog ser jag, nog hör jag, men jag tycker
mera om att ostörd Minna sådant inom mig, än att tala
derom.»
»Har man hört på maken! Liksom ni verkligen skulle
hunna ha en känsla för annat än mat och vackra kläder!
’Tala derom’! Tycker ni att jag talar? Nej, jag sjunger likt
lärkan i skyn, ty jag som hon har fått sångens ’gudagnista’
nedsänd från ljusens rymder i min själ!
»Var tyst! — -—»
Frun fattade härvid sin följeslagarinna om armen och
båda stodo med spänd uppmärksamhet lyssnande.
»Hör!»
Den lilla fröken spände sina hörselorganer till det
yttersta, men kunde icke förnimma något särdeles. Trasten hade
tystnat och naturen tycktes sofva rätt godt på qvällqvisten.
Frun deremot, hvars sinne var öppet för naturens, såväl ljud
som färgspel, förnam hvad ingen annan lade märke till. Slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
