- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
298

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2j?8

ligen efter en lång stunds lyssnande vågade den rädda
»menniskan» fråga:

»Hvad är det?»

Med en oändligt ljuf, hviskande röst, som i sig sjelf var
musik, svarade den svärmiska enkan:

»Hör aspens sus!»

Detta sista su-u-s var isynnerhet något alldeles
mästerligt. Det på de hulda läpparne dröjande s-ljudet liknade
en bortdöende suck i naturen. Och aspen se’n! — — Detta
romantiska, högväxta träd, med sina för nattvinden darrande
blad! O! ack! hvilken uppfattning af naturens »innersta
rnystér!» — Herrliga qvinna! Sköna prestinna i det skönaste
af alla tempel! — Endast genom civilisationens inflytande,
endast genom förfining, genom förädlandet af själens
innersta fibrer, kan en sådan höjd af känslighet, af sann
uppfattning och gudaingifven åskådning af den välsignade naturen
och dess företeelser uppnås. Jag säger än en gång med en
berömd författarinna: — »Ack»! — De gingo vidare. Genom
månens strålar, som nu blefvo allt klarare, kastades långa
skuggor öfver vägen af de derinvid stående träden. Frun såg
upp mot höjden, sväfvande med hela sitt »själslif» bland
æther-vågor, och i helt ocli hållet otempererade »zoner». Den
anspråkslösa sällskapsdamen, som höll sig mera vid jorden, märkte
att någonting mörkare, något fastare föremål än stammarnes
skuggor låg på vägen framför dem. Slutligen, då frun höll
på att trampa derpå, blef det hennes följeslagerskas tur att
fatta sin herrskarinnas arm och hejda henne. De stannade.
Hvad var det?

»Se ned, nådig fru!»

»Hu, hvad är det, flicka?»

Den unga flickan böjde sig ned och såg, såg med fasa
hvad det hvar.

»Det är den gamla soldaten! Han är död! O Gud!»

»Ar du tokig, flicka? Soldaten! Hvilken soldat? Är han
död? Yrar du?»

»Nej, jag yrar inte! Det var han, som nyss, fastän sjuk
och döende, blef bortvisad från gården. Nu har han dött
här på landsvägen, utan någon som i barmhertighet och
kärlek vårdade sig om honom. Sof i frid, gamle krigsman! Jag
vill tillsluta dina ögon! Ditt fälttåg ftr ändtligen slut!
Kom, nådig fru! Låtom oss draga försorg om den gamle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free