Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-306
-sin saga, hvilken väl ofta talar om hårdhet och lidande, men
stundom också framställer sköna taflor af de befallandes
kärleksfullhet och en santi jemnlikhet. I dessa hemmets häfder,
som alltid äro så begrundansvärda för folkforskaren, se vi
under sedernas enkelhet det ursprungliga uti den svenske
bondens hus. Oaktadt den ur-förnäma stelheten mellan
hus-bondefolk och tjenare, hvilken t. ex. ej tillät
slägtförbindel-ser mellan hemmans-allmogen och torpare-folket, var dock
alltid jemnlikheten fullkomlig i afseende på sjelfva arbetet
och alla husvärfven: man åt gemensamt vid samma bord och
ur samma fat, slet samma grofva arbetskläder samt hvilade i
samma stuga. Då var för tjenstefolket arbetet på fältet,
logen och i båten eller vid brasan under vinterqvällen ofta
blott en glad lek, emedan mor sjelf och hennes egna
döttrar delade husmödorna lika med tjenstepigorna, och då var
timmerstocken i skogen för drängen lättare att lyfta, när »han
sjelfver» tog i stockändan; helst pigan och drängen på
gillen under helgerna fick lika fritt som bondens egna barn
taga sig en sväng i den stora nystugan! Och nästan allt
gårdsarbete i gamla tider skedde mest genom hjelp af likar
utan all betalning, hvilken gafs i ett muntert gille på
qvällen och uti hjelp igen; så gick det till vid spånad,
tak-täck-ning, slotter, m. m. Och i prestgårdarna samt hos den
indelta officeren på landet, äfvensom i de förmögnare
handt-verkare-husen i städerna, var jemnlikheten i arbete och nöje
också der mest lika stor mellan egna och tjenare. Detta
tje-narnes ständiga umgänge med husbondefolket och husets
egna barn var oändligt välgörande för sedernas helgd och den
enfaldiga bildningens befordrande; ty de verkligen bättres
närvaro förädlade städse sinnesarten hos de sämre, och de
förre lärde i allmänhet ej något dåligt af de senare.
Qvinnorna af alla slag afhöllos då ej heller från arbetet af
nutidens galna och hinderliga drägter. Men denna ädla
jemnlikhet faller sig alltid lättast att uppehålla för dem, som
hafva deri lyckan att vara födda på landsbygden; ty de stå
alltid menige man närmare och begripa derföre hans känslor
och behof bättre än stadsfolket. Och ändtligen kunna vi
såsom en vacker folksed bland många andra omnämna,
åtminstone bland Gotlands-allmogen, att, då en dräng i tio år
eller deröfver ärligt och troget tjenat sin husbonde, så anses
han af denne såsom eget barn och får då före afflyttningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
