Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-319
själ och lif åt allt, nära och fjerran. Hennes lefnadsmorgon
förgick i en skön naturomgifning, hon lekte i en vacker
trädgård och njöt. af det gladaste, innerligaste familjelif.
En af hennes fars vänner, som hört talas om hans lilla
dotters poetiska anlag, ville sätta dem på prof, emedan han
misstänkte, att fadren hjelpte henne att författa. Under en
promenad bad ban derföre den lilla improvisatrisen om
en dikt öfver en helsokälla, som fanns i trakten och som
de skulle gå att bese. Han fördjupade sig i ett samtal med
fadren och kastade då och då en blick på den späda
sångmön, som förut glädtigt sprungit omkring och plockat
blommor och bär, men nu långsamt vandrade mellan träden och
rörde sitt tankfulla hufvud i takt till en inre musik. Efter
en kort stund kom hon fram till sin far och uttalade blygt,
men tydligt, med allt mer strålande ögon sin dikt. Den var
så sinnrik, så korrekt i formen och likväl så fullkomligt
barnslig, att vännen förtjust omfamnades den lilla, i sitt hjerta
gjorde henne afbön för det tvifvel han hyst, och lyckönskade
fadren till detta barn. Glad att hafva lyckats, men utan
aning om att detta var något ovanligt, sprang Amalia åter till
sina lekar.
Det var hennes första stora sorg när hennes far sålde
det sköna Merlach, emedan han för sina barns skull valde
Weimar till vistelseort. Amalia fördes dock till en pension
i Erlangen, hvarest hon på sin tolfte födelsedag emottog den
smärtsamma underrättelsen om den älskade fadrens död. En
klok och god uppfostrarinna förstod att gifva henne tröst
genom sysselsättning, och hindrade icke hennes böjelse för
poetiska utgjutelser. Kedan som barn roade den lilla flickan
sig med att lekande finna ett rim på hvarje ord, och vid sju
års ålder diktade hon små visor. Denna håg motarbetades
ej, men hennes lif var så ändamålsenligt inrättadt, att föga
tid var öfrig för fantasiens lekar. I sitt femtonde år
återvände hon till Wëimar, der hennes älskade mors vacklande
helsa, två yngre systrar och det lilla hushållet, fordrade
hennes bistånd och vård. Nu lärde hon känna Burger, Hölty,
Stolberg och andra skalder.
En bildad man i hennes onkels hus undervisade henne
dagligen en timma i grekiska och efter fyra veckor läste han
Homer med henne. Med varm kärlek omfattade hon allt
hvad som sades henne om det grekiska folket, dess konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
