- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
322

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-322

lägen, hvad är det?» Göthe elog skrattande ihop sina händer
och utropade: »Ach, das Kind, da schreibt sie eiri ganzes
Ge-dicht und weisst nicht eininal dass es Hexameter ist!» Nu
skref han sjelf åt henne ett schema öfver denna versform.

Någon tid derefter hade Schiller fullbordat sin »Jungfrau
von Orleans», och förberedde dess uppförande på
sällskaps-tbeatern i Weimar. En högväxt, amazonlik damé, med rikt
svart hår, och stark stämma, hade väntat att få jungfruns
rol sig tilldelad, men författaren vände sig till fröken von
Iinhoff med anhållan att hon ville föreställa Johanna. Hon
svarade blygt att hon ej trodde sig i något afseende nog stor
dertill. Schiller sade leende att han aldrig tänkt sig Jeanne
d’Arc, som en amazon, att. det rörande just vore att himlen
utkorat den späda, svaga qvinnan till sitt verktyg. Amalia
samtyckte och alla gillade författarens val. Så ödmjuk, så
hög och inspirerad framstod den gudasända jungfrun, att
å-skådarne rördes till tårar. Schillers herrliga ord — eller som
det tycktes — Johannas eget afsked från sitt hem, uttalades
med en känsla, en sanning och en enkelhet, som hänförde alla.

Denna afton var en bland hennes största triumfer i denna
väg, men det förekom alltid som om icke Amalia utan den
sanna poesien, det verkligt sköna, vunnit denna seger, och
när hon bortlade vapnet var hon åter den anspråkslösa,
husligt verksamma flickan.

Det var en herrlig tid Amalia tillbragte i Weimar.
Hennes själ utvecklade sig som under en mild vårdags inflytande.
Också förskrifva sig från denna tid några af hennes
vackraste, mest vårfriska dikter. Så t. ex. »die Sehwestern von Lesbos»
och »Corcyra», till hvilka hon sjelf tecknade bilderna.

I trots af sitt anspråkslösa och blygsamma uppträdande
väckte hon alltmera uppmärksamhet i de vittra kretsarne och
bland de utmärkta fremlingar som gästade Weimar.
Följande karakteristiska anekdoter berättas från denna tid.

En gång promenerade Amalia med en fint bildad
fransnian i en trädgård der vackra rosor blommade. Fremlingen,
som hört talas om den unga ffxikens snille och poetiska talent,
frågade henne nu huru hon diktade, öm hon först hade tanken
klar för sig och omklädde den med den poetiska slöjan eller
om form och innehåll utvecklade sig samtidigt? Rodnande och
brydd nedslog Amalia vid dessa frågor sina ögon ocli såg på
rosorna som blommade i närheten; det blef henne icke lätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free