Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-328
stad framställa sig för en utlännings blick. Att jag fick njuts
ett af de herrligaste bland dylika undantag, derföre hade jag"
allenast ett äldre personligt förhållande) att tacka; jag menar
en det sannas och skönas prestinna, om hvilken du känner
liksom jag, att poesien, konsten och den här öfverallt
predikade högre åsigten af tingen, ej lefver blott på hennes
tunga, ej blott i hennes penna, utan i hvarje pulsslag, som
sprider sig från hennes ädla hjerta.
»Sedan hon icke mera fanns inom Berlins murar, hvad
förmådde väl i Mark Brandenburg qvarhålla mig?»
Om Amalias sista lefnadsår veta vi, tyvärr, ej mycket.
Hennes dotter, Dora von Hellvig, blef hoffröken och visade
genom sitt älskvärda väsende, att modren äfven var eo
utmärkt uppfostrarinna. Den son Amalia egde qvar, blef
genom sitt okufliga, vilda lynne en orsak till många
bekymmer. Ekonomiska svårigheter förmörkade också de sista
å-ren af hennes lif. Sorger och pröfningar felades sålunda
icke, men hennes karakters rena guld framgick klarare ur
hvarje skärseld, och sorgens frukt var ett himmelskt tålamod.
Hennes varma känsla och rika fantasi gjorde henne älskad
och beundrad, men hennes godhet och klara förstånd gjorde
henne till ett stöd för inånga och till en ovärderlig hjelp för
sin man, under mörka, pröfvande tider. Snart var hon
likväl mogen för ett högre lif. Amalia v. Hellvig afled den 17
December 1831.
Det var med en egen känsla af vördnad och intresse
som jag fordom fick läsa de med en vacker tysk stil
skrifna, själfulla brefven från Amalia. De sköna tankar som
från dessa gulnade papper sväfvade emot mig i klarhet och
ungdomlig liflighet, kommo ofta mitt hjerta att klappa och
mina ögon att tåras. Den älskliga Louise blef mig också
så bekant att jag med längtan såg efter hvar rad af hennes
hand. De tre systrarna representerade för mig poesi,
målning och musik; de voro ett slags beslöjade gracer, af hvilka
jag då och då fick se en skymt eller höra en sång, som
belöning.
Under vistelsen vid en badort såg jag en gång, sjelf
barn, tvenne, undersköna barn, en gosse och en flicka, leka
vid stranden. Flickan hade långa, mörka lockar och var
oftast hvitklädd. De ropade hvarandra Ferdinand och Elna.
Snart lekte de äfven med mig och förde mig en dag till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
