Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-332
med all den fullhet, hvarmed den i det lyckliga ögonblicket
uppsteg i hans innersta, då sättas åter tusende menniskosjälar
dervid i sympatetisk rörelse; ty också de bära ju prägeln
af det oändliga förnuftet, af den harmoniskt ordnade
rikedomen i deras inre, hvilken påminner om sanningen af det ord:
»att vi alla äro skapade efter Guds beläte».
Detta, öfverflyttat- nu ürsted från konstens verld till
naturen sjelf, hvarest det hela, alltifrån stjernhimmelens rörelser
till de hvarandra korsande böljorna, bär prägeln af samma
oändliga, men fördolda förnuft (en oändlig rikedom ordnad
efter harmoniens lagar); äfven här, säger han, är en upphöjd,
oändlig harmoni tillstädes, hvilken dock ingen jordisk mathematiker,
räknade han än genom århundraden, skulle vara i stånd att
fullständigt uträkna.
En—ny.
xl viii. des första eårleksh *).
Om man rör vid blomman, sväfvar hon i fara,
Då ett hjerta älskar — låt det hjertat varal
Det är godt att älska, klokhet kommer sedan,
Ack, på ljusets fullhet följer nog ett nedan I
Ville du förhindra morgonsol att stråla,
Att med rosenfärger molnets dimma måla,
Ville du, att källan skulle återvända,
Och sitt flöde ej mot hafvets yta sända?
Ville du, att sommarn ingen vårdröm drömde,
Att sig blommor aldrig uti knoppar gömde,
Att ditt eget hjerta, genom jordens dimma,
Utaf jordens klarhet aldrig sett en strimma?
W. N—m.
xlix. den sextonårig! *).
Lutad öfver bågen sågs hon
Sömma blommor sköna, ljusa,
*) Insändt från Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
