Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-334
i alla hänseenden tillhört Topelii minnestal, af hvilket blott
det förträffliga poemet blifvit återgifvet af våra tidningar. Vi
ha dock hittills förgäfves väntat att, enligt ett välvilligt löfte
af en landsman till den värderade författaren, få oss hela
minnesskriften til (sändt; och då vi under tiden blifvit i tillfälle att
läsa den vid Göthebotgsfesten upplästa minnesteckningen,
samt erhållit förfms vänliga tillåtelse att deraf meddela en
öfversigt, ha vi tagit den till utgångspunkt för vår samling.
Vi ha gjort det så mycket hellre, som den innehåller en
ganska fullständig teckning af den hädangångnas lefnad, jemte
konturdragen af hennes mission och hennes sätt att fullgöra
ocli uppfatta densamma — allt af minnestalaren återgifvet
med lika mycken trohet, som finhet och takt.
1.
Minnestal öfver Fredrita Bremer af G. Ameen.
»Äfven den djupaste saknad kan omfatta känslor, dem
man skulle kunna kalla glädje, en helig glädje,» säger
minnestalaren och påminner om de känslor med hvilka man
vallfärdar till kära hädangångnas grafvar, antingen för att
se dem klädda i den första vårgrönskans friska skrud, eller
för att om hösten pryda dem med en sista minnesblomma,
eller utså ett frö för kommande skörd, innan frosten binder
jorden och snön breder sitt kalla täcke deröfver. Det är med
en likartad känsla minnestecknaren inbjuder sina åhörare att
följa honom på vallfärden till Fredrika Bremers, den rikt
begåfvade, verldsberyktade författarinnans, den ädla qvinnans
sista hvilostad, för att der nedlägga en enkel minneskrans.
Han antyder i förbigående att denna vallfärd, denna
minnesfest, så naturlig och berättigad, dock ej saknar sin
egendomliga betydelse, såsom utgången från ett samhälle, hvilket,
efter att länge ha stått främst i norden, i allt som till lifvets
materiella förvärf hörer, numera börjat skrifva ett nytt blad
i sin historia, förtäljande om ett växande intresse äfven för
det inre lifvet, om de stora materiella resursernas användande’
också i upplysningens och menniskokärlekens tjenst. Att
detta samhälle var det första i Sverige att egna Fredrika
Bremer en offentlig minnesgärd, anser förfin, och det med
skäl, redan i sig ett bevis för, att det var något mer än en
blott belletristisk talang, som här nedlagt sin penna, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
