Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-335
mer än ett vanligt lifsljüs som slocknat. Han anmärker
vidare, hurusom Fredrika Bremer, ifall det götheborgska
vitterhets-samfundets föråldrade stadgar det tillåtit, Otvifvelaktigt
för längesedan varit invald till hedersmedlem deraf, då äfven
en skildring af hennes lif och personlighet blifvit i vanlig
ordning meddelad. Han omnämner derefter huru en särskild
minnesfest blef beslutad och öfvergår slutligen till sjelfva
minnesteckningen, tilläggande: »mången hade kunnat med
o 7 oo o
större talang fullgöra detta uppdrag; större vördnad, kärlek,
pietet för festens föremål har ingen!»
Med en klar och träffande uppfattning af den innersta
karakteren af Fredrika Bremers lif och verksamhet, har
hennes minnestecknare valt på en gång till ingångsord och
medelpunkt för sin framställning ett af författarinnans egna, mest
betydelsefulla uttryck om sig sjelf i den lilla skriften
»Mor-gonväkter».
»Lårdom i vänlig mening har jag ej, men jag har lefvat
och lidit, mycket känt af hvad■ lifvet har djupast; mycket äfven
tänkt deröfver! Med det ljus jag undfått vill jag gå fram, om
oclc blott såsom bebådarinna af ett högre och fullkomligare.»
Dessa i ett högtidligt ögonblick med hänförelse uttalade
ord synas talaren angifva den måttstock, hvarmed hon sjelf
önskat blifva maten — den synpunkt, ur hvilken hennes
verksamhet bör bedömas, på samma gång, tillägger han, de
på ett enkelt och flärdfritt sätt gendrifva småsinnets och
okunnighetens^ afundens och skrå-andans hånande grin öfver
hennes förmenta äfian att vilja synas lärd. Lärdom
tillerkänner henne dock talaren större än någon nutidens svensk
qvinna, »större,» tillägger han, »än mången af oss män.» Han
frågar huru många qvinnor finnas i något land, som utom de
vanliga grenarne af den moderna bildningen, så som hon med
allvar hängifvit sig åt filosofiska, kyrkohistoriska,
naturvetenskapliga, kulturhistoriska och de sociala förhållandena
berörande studier. »Fredrika Bremer,» säger talaren med
träffande sanning, »lärde så länge hon lefde och ansåg sig
aldrig ha lärt nog. Men hon studerade ej för att stapla
lärdomen i hög och efter en torftig examensparad inpassa den
i någon bortglömd vrå af vetandets skräpkammare, utan för
att »med det ljus hon undfått gå fram (bland sina medsystrar)
om ock blott såsom bebådarinna af något högre och
fullkomligare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
