- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
363

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-363

lii. en jülgåta för stora och små.

Det är jul! Den stora barnafesten firas öfverallt, i den
fattiges låga koja, så väl som i de rikas boningar, ja, i sjelfva
skolorna. Också »de frivilliga skolorna» hafva sina julfester
och vi skulle vilja berätta om en sådan.

Hur granarne i den stora salen strålade af ljus och
nam-nam, hur de inträdande barnens ögon lyste, hur deras kinder
brunno, hur gladt och vänligt lärarinnorna sysslade ibland
dem, likt äldre systrar, hur julkusar och pepparkakor och
bullar och karameller och tusen andra godsaker utdelades; —■ hur
domaredansen gick — som en dans, och följdes af alla våra
gamla svenska jullekar, hur under leken clet vanliga
förhållandet blef ombytt ocli barnen blefvo lärare, hur i den
egendomliga sångleken »bro-bro-brygga», små knubbiga armar och
händer flätade sig hårdt tillsammans med den tvärsäkra
föresatsen, att ej släppa någon igenom »förr än han sagt sin
ltä-restas namn»; hur, efter leende besinning, de grannaste
nonien propriæ ljödo från de mindres läppar, medan en och
annan tjenstflicka småmysande tvekade för att förråda sin
hemlighet, och lärarinnorna väckte klingande skrattsalfvor med
namn, sådana som Jeppe och Jöns och Peter m. m.; hur den
lilla bleka fabriksflickan, som ej kunde förmås att deltaga i
leken, uppsöktes af sin unga lärarinna och huru en matt
glädjestråle upplyste hennes lillgamla anlete vid det ömma,
moderliga tilltalet; hur slutligen en massa små hemlighetsfulla
paketer, med sy- och skrifbehör af olika slag, samt vackra
och roliga böcker, utskiftades med varm hand bland den
nigande skaran — och ändtligen hur till sist, under skämt och
skratt, hela sällskapet föll framstupa, för att plocka de kring
golfvet rullande granna äpplen, som nedskakades från
julgranarne — allt detta måste läsaren föreställa sig, om han ej,
som bättre vore, någon gång sjelf upplefvat det. Han får
också blott i tankarne lyss till den klara barnasången och
den enkla bönen, som afslutade festen och lade ett skimmer
af dämpad och renad julglädje öfver de ungas anleten —- ett
vackert skimmer, som ännu låg qvar då hvar och en
återkom till sitt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free