- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
365

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-365

ningar, oé»h de strålade of ljus såsom firades, der ständigt jul,
men på samma gång’ blommade hans lustgårdar oeh träden
susade och foglarne sjöngo och lefvande vattenkällor spelade.

»Fadren hade en enda egen son. Denne., låg vid lians
hjerta ocli lefde af hans kärlek. De. båda voro ett väsende,
en ande och en själ. Hvad fadren tänkte talade sonen,
hvad fadren ville, verkade han, hvad fadren kände, det
uppenbarades, tog form och gestalt i sonen. Så nära ha
ännu aldrig far och son varit förenade, ty de voro ett.

»Men fadren hade också andra bara, en oräknelig skara,
hos hvilka han nedlagt en gnista af sin andes ljus, som han
upptagit i sin kärlek, fostrat i sin närhet och gifvit makt att
likna honom, och som han tillika gifvit den största ’gåfvan:
frihet, så att de kunde vara nära fadren i frid och glädje
alltid, men också hade makt att gå bort ifrån honom.

»De valde det senare. De gingo bort i otaliga skaror,
bort från de ljusa boningarne ut i mörka natten — bort från
lustgården med de lefvande vattenkällorna till öknen med de
usla brunnarne,

»Och fadren sörjde öfver barnen och de straff som de
ådragit sig.

ra o

»Viljen J veta hvad straff det var,» tillade berätterskan
och såg sig om i kretsen, »så besinnen bara: hvad slags straff
får den, som går bort från en flödande källa med rent vatten
till en brunn der intet vatten finnes, eller der det är salt och
bittert? Han får törsta >— icke sannt? Hvad straff åter får
den, som går bort från ett dukadt bord, fullsatt med närande,
kraftgi(Vande föda, till ett tomt, eller ëtt, der man bjuder
honom stenar för bröd? J veten det väl. Han får hungra.
Hunger och törst äro svåra straff", men icke komma de från
läto J

dren, den outtömlige i kärlek, den outtröttlige i godhet, icke
från honom som alltjemt bjuder den läskande drycken, den
närande födan, utan från barnen, som trotsigt och sjelfrådigt
förakta de goda: gåfvorna.

»Sä var det också här. Fadren sörjde öfver barnens
olydnad och straff, men han hade gifvit dem frihet äfven att synda
och lida och han kunde ej återtaga sin gåfva.

»Och så gingo de allt längre bort ifrån honom och glömde
hans kärleks lärdomar och läto våld och bat och förtryck
råda ibland sig. Men när måttet af deras lidande var rågadt
ock ott dunkelt minne uf fadershusets glädje och frid vaknade,

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 11 00:58:52 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1866/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free