Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
XIX. OM HÖGSKOLOR FÖR ALLMOGENS DÖTTRAR.
Jag skall här ej inlåta mig på en fråga som hör till dem,
om hvilka diskussionen redan är fullt afslutad: frågan om
nödvändigheten af en sund och gedigen qvinlig bildning.
För alla, hvilkas omdöme är af något värde, är denna
nödvändighet nu någonting alldeles sjelfklart och obestridligt.
Men vid afgörandet af denna fråga, liksom vid hela
behandlingen deraf, har man gjort sig skyldig till en märkvärdig
inkonseqvens. Man är allmänt ense om att qvinnorna, ej
mindre än männerna, ha rätt att erhålla en undervisning,
som ger dem tillfälle att utveckla sina anlag; men när det
gällt att bestämma huru långt denna rätt sträcker sig, har
man, åtminstone i praktiken, inskränkt den till en liten
minoritet af den qvinliga befolkningen i vårt land. Man har
vid diskussionen af detta ämne endast tänkt på qvinnan
inom vissa klasser af samhället, men alldeles glömt eller ur
räkningen uteslutit det ofantliga flertalet, de »nio
tionde-delarne», — den svenska bondqvinnan.
Låtom oss dock straxt, för att vara rättvisa, erkänna, att
samma inskränkning till en väsentlig del äfven blifvit gjord
i fråga om den manliga bildningen. Den svenske bonden
har, på några försvinnande undantag när, hittills fått lefva
på den knappaste och magraste intellektuella kost, och det
är först nu fråga blifvit väckt att ge honom tillfälle att
skaffa sig en af mera närande art. Skulle det vara för
tidigt att på samma gång öppna kunskapens dörr äfven för
hans dotter och syster?
Denna fråga skall, jag vet det väl, hos en del personer,
som hysa lika varm kärlek till allmogen som trots någon,
väcka åtskilliga betänkligheter. Man skall säga: den
svenska bondqvinnans prydnad är hennes varma gudsfruktan och
kärleksfulla omvårdnad om sitt hus och de sina. Hon
behöfver ingenting mer. All annan bildning skall blott störa
hennes sinnesro och draga hennes håg från hennes rätta
verkningskrets.
Men är ej detta ett inkast, som med lika mycken eller
lika liten fog kan göras mot all qvinlig bildning? Ar ej det
hufvudsakliga målet för qvinnans verksamhet, hon må till-
Il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
