- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
4

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fredliga försäkringar m. m.; — äfven om allt detta vore förhållandet,
och det således emellan honom och oss nu funnes en säker och
oblandad tro på ömsesidig pålitlighet, så är han dock, såsom förut
blifvit nämndt, en stormakt, är ännu ung och kraftig, samt oss nära
inpå lifvet, och det kan hända, om än för en och annan otroligt
att i spetsen för hans styrelse komma män, hvilka till grannländers
våda, oförmodadt gripas af ärelystnad och eröfringsbegär. Blott
denna möjlighet, som ju icke kan bestridas, bör vara nog för att
hindra oss falla i en sådan villfarelse, som att vi skulle kunna låta
våra högsta intressen och vår välfärd bero af menskligt godtycke eller
nyck, och ej behöfde ordna något försvar, likasom skulle en
kärleksrik Försyn, vårt arbete förutan, bevaka våra gränser och blifva vårt
skydd».

Med vår nuvarande krigsstyrka, ordna den hur man vill,
blir enligt förf:ns öfvertygelse ett försvar näst intill omöjligt.
I händelse af ett plötsligt och klokt ledt anfall skulle det stora
flertalet af Sveriges manliga befolkning, okunnigt uti allt hvad
till försvar hörer, samt ur stånd att fatta egna, eller att
upptaga de fallnes vapen, för att ila våra fåtaliga trupper till hjelp
och fylla deras glesnande leder, nödgas stå med armarne i kors
och åse, hur blott en liten bråkdel af svenska folket försvarade
sitt fädernesland och, enligt mensklig beräkning, dukade under
för öfvermakten.

»Det är dock icke endast antalet, som är otillräckligt», fortfar
förf:n. »Våra reguliera trupper, uteslutande rekryterade ur landets
lägre arbetsklass, hafva icke, befälet undantaget, den individuela
tankeodling och intelligens, som är så väsendtlig för nutidens
krigföring, ej heller ega de, oaktadt många förtjenster, en så fulländad
militärisk rutin, att det om dem kan sägas, det deras öfverlägsenhet
såsom soldater ersätter bristen uti deras antal. Den redbara
karakteren och de oförderfvade goda sederna böra uppskattas högt, men
finnes der icke krigsvana och icke heller intelligens, äro dessa
dygder slöa vapen, med hvilka man svårligen bortjagar fiendtliga
gardesbataljoner. Beväringen åter, dessa soldater blott till namnet, eger
af krigaryrkets vetande och anda hvarken mer eller mindre, än hvad
man kan förvänta af män, hvilka aldrig riktat tanken åt krigarens
pligter, förrän de, efter flerårigt arbete i borgerliga näringar,
upptagas till inalles trettio dagars exercis. Om denna deras
krigsundervisning, ifall den förtjenar detta namn, icke i de flesta fall kan
anses såsom en skrift i sanden, är den dock för kriget till föga gagn,
såvida icke dessa råa elementer, innan de emot fienden föras i
elden, ytterligare undervisas och öfvas. Men just denna tanke,
berättigad som den är, att i depoter krigsbilda beväringen, sedan
krigsfacklan redan är tänd, är å vårt beväringssystem det röda märke
man å delinqventen fäster, när han utledes för att arkebuseras. Vår
tids fältherrar hafva tagit tigern till förebild. Med ett oförutsedt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 5 22:28:03 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tfh/1869/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free