Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hela värmen af sin själ nitälskar för folkupplysningen. Det
var löjtnant B., som genom Tidskrift för Hemmet inbjudit våra
svenska lärarinnor att besöka de danska folkhögskolorna, och
honom och hans bemödanden, som de i första rummet hafva att
tacka för den rika skörd, de hemfört från sin resa. Vi
blefvo nu underrättade, att våra landsmaninnor redan för ett
par dagar sedan lemnat Kjöbenhavn och begifvit sig in åt
Seeland till Holsteinsminde och Hindholm, der vi beslöto att
skyndsamt uppsöka dem, för att tillsammans med dem få bese en
dansk folkhögskola.
Tidigt följande morgon skulle vi alltså med första
jernvägståg begifva oss till Slagelse. Angelägna att begagna hvarje
tillfälle att studera det danska folket, togo vi plats i en
tredjeklass-kupé, något som, i förbigående sagdt, här är ganska vanligt
äfven för bemedlade personer. »Det är endast svenskarne som
anse sig för fina att färdas i tredje klassen,» hörde vi någon
säga. Snart sattes tåget i gång och vi började nu litet
närmare betrakta vår omgifning. Ett par seeländska qvinnor, klädda
i sina nationaldrägter med guldbroderade, af röda sidensarsband
omfladdrade hufvudbonader, voro de mest i ögonen fallande af vårt
ressällskap, hvilket för öfrigt bestod af en liten treflig
kusinqvartett, stadd på väg till Fyen att bevista en femte kusins
bröllop. Det var en förmögen gårdman med sin unga »Kone»,
Maren, och deras båda kusiner, Peder och Jeppe.
Min granne, »Fætter Peder», var en särdeles språksam ung
man. Vi kommo snart i samtal, och som han var väl bekant
med de trakter, vi passerade, hade han om dem en hel hop att
berätta. Vid hans roliga, godmodiga infall tog sällskapet sig
ofta ett godt »Fireskillingsgrin», hvari den vackra Maren instämde,
tills tårarna kommo henne i ögonen. Men Peder var icke
allenast en lustig reskamrat, han var äfven en omsorgsfull kusin.
Efter ett par timmars färd framtog han nemligen ur sina fickor
en väl inlagd frukost, som han bjöd sina fränder, och när
Marens små trubbiga fingrar med begärlighet grepo om en stor
smörgås, lyste hans ögon af tillfredsställelse. Under allmän
munterhet och lifligt samtal gjorde sällskapet sig nu en god
måltid, hvarvid Peder i sanning hade ett mycket rikt tillfälle
att glädjas af smörgåsarnes afgång. Man visste snart vända
samtalet så, att våra resplaner kommo i dagen, och då det blef
sällskapet bekant att vi reste för vårt nöje väckte detta ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
