Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en vacker anblick att i den stora, ljusa salen se
församlad en skara raska ynglingar, iklädda sina tarfliga
allmogedrägter och med vakna, själfulla blickar lyssnande till lärarens
föredrag. Men löjtnant Nielsen är också en talare, som förstår
konsten att fängsla sina åhörare. Ställande sig fullkomligt på
deras ståndpunkt, tilltalar han på det mest kraftiga och lefvande
sätt deras förstånd och hjerta och drager dem omärkligt med
sig till allt högre andliga områden, utan att dervid låta deras
uppmärksamhet och intresse ett enda ögonblick tröttas. Han
är en folktalare i detta ords vackraste bemärkelse. Det första
föredraget gällde statshushållning och afhandlade arbetets
fördelning, det andra: »Om Dannelse» var i sin art ett
mästerstycke och måste genom de träffande bilder ur bondelifvet, som
talaren visste framdraga, samt den värme hvarmed han
behandlade sitt ämne, göra ett djupt och varaktigt intryck på
åhörarne, bland hvilka säkerligen ingen fanns, som ej vid
föredragets slut brann af åtrå att bli en sannt bildad menniska.
Läraren visade dem att »Dannelse» icke är inskränkt till ett
visst stånd, en viss klädedrägt, vissa förmögenhetsvilkor,
kunskaper eller sysselsättningar; att den kan bli hemmastadd inom
vadmalströjan så väl som inom den stjernbeströdda rocken, vid
plogen så väl som vid boken; ty sade han, en »dannet Mand»
är den, som högre än allt annat, ja som sitt lifs yttersta
uppgift, älskar sin andliga menniskas utveckling och sträfvar att
göra det bästa möjliga bruk af de krafter, Gud gifvit honom.
Mellan de båda föredragen, i hvilka läraren ofta gick
samtalsvis till väga och vädjade till åhörarnes svar, sjöngo
ynglingarne åtskilliga sånger ur »Bojsens Sangbog», hvilka
utvaldes af dem sjelfva med en viss taktkänsla och artighet mot de
närvarande gästerna. Sålunda klingade oss till mötes sångerna
till »Nordens Kvinde», till »Öresund» m. fl.
Som klockan nu var 5 och eleverna skulle intaga sin
aftonvard, gingo vi öfver till byggnaden gent emot och besågo
gymnastiksalen, i hvilken ynglingarna dagligen tumla om i lekar
och kroppsöfningar, samt lärjungarnes bostäder, små, glada,
trefliga rum, hvart och ett försedt med någon särskild
sinnebild, betecknande för innehafvarens lynne eller åsigter och af
honom sjelf ganska prydligt målad med vattenfärg på styft
papper. Sålunda ser man på dörren till en bostad
Dannebrogsfanan, på en annan hjerta, kors och ankare, på en tredje ordet
»Enigheden» prunkande i stora bokstäfver; några hade lånat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
