Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
menniskan, för att påminna henne om ofullkomligheten af hennes
jordiska tillvaro. Smärtan kan icke undvikas och den kommer
ofta i stegradt mått med den växande lyckan. Familjen är
endast en uttänjd ångest, mildrad blott af barnets smålöje och
den unge mannens framgångar.
Ar då smärtan ett afgjordt ondt? Nej. Familjebandet
behöfver dessa skarpa slitningar, »ces diversions sanglantes,» för att
ej slappas. Väl synes hon drabba de oskyldiga med de
skyldiga, men häri ligger just ett af de starkaste skälen för tron på
ett annat lif. Och dessutom, hvem är utan ali skuld? Smärtan
har alltid en mening. Ar hon ej en tuktan, är hon en varning.
Men hvar, frågar ni, är då lugnet, friden till hvilken äk
tenskapet skulle syfta? — »Ack!» klagar förf:n, »det är blott en
mensklig9 d. v. s. en grumlad, en ständigt hotad frid — en
va-penhvila. Men efter den kommer en annan, mindre leende, men
kanske mera varaktig, den som grundar sig på resignationen och
det tåliga hoppet.»
Äktenskapet skildras såsom den innerligaste förbindelse
mellan svagheten och styrkan, behaget och allvaret, arbetet och —
nöjet. Men hvem intager i denna innerliga förbindelse första
rummet? Hvem tillkommer makten i familjen? Tydligen den,
säger förf:n, som är nog stark att försvara och nog förnuftig att
kunna styra henne, tvänne egenskaper, hvilka uteslutande tillhöra
mannen. Förfm förnekar dock icke »den stora och vackra
kristliga principen om könens jemnlikhet»; han håller den blott inom
behöriga gränser. »Den politiska jemnlikheten», säger han, »fråga
qvinnorna sjelfva icke efter; den borgerliga tillhör det juristerna
att bedöma; jemnlikheten i makt är en omöjlighet; återstår den
enda verkliga, den moraliska jemnlikheten, hvilken dock mycket
väl låter förena sig med olikheten i makt, och måste det, efter
som makten endast kan tillkomma styrkans och förnuftets
representant.»
Icke som ville förfin helt och hållet frånkänna qvinnan ali
andel i den själsförmögenhet, som utgör menniskoslägtets
utmärkande kännetecken; men hennes förnuft är af en hel annan och
underordnad art än mannens. Det har först och främst mindre
ordning, reda och lugn. Qvinnan, säger förf:n, har endast
exklusiva och ofullständiga idéer — »allt är hos henne passion, till
och med förnuftet». Äfven då mannen vet föga. vet han dock
alltid mer än qvinnan under samma förhållanden; hon ser blott
den ena sidan af tingen, den nemligen som faller henne mest i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
