Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
smaken. Det är lika lätt att bedraga henne med en sofism,
som det är svårt att öfvertyga henne med en förnuftig
slutledning. Undantag kunna visserligen finnas, men de upphäfva icke
regeln.
Den naturliga skiljaktigheten mellan det manliga och
qvinliga förnuftet tror sig förf:n härmed i korthet hafva fastställt.
När det kommer till tillämpningen får dock grundsatsen draga
det kortare strået. Så förklarar förf:n bland annat att han för
ingen del vill förneka fördelarne af en lycklig blandning af de
båda förnuftsarterna, blandningen nemligen af det förnuft, som ser
målet och det som uttänker medlen; af det som går rätt på sak
och det som utfinner »de hederliga krokvägarne»; med ett ord
»mellan ett förnuft, som finner hvad som bör göras och ett
förnuft, som bestämmer när och huru det skall göras.»
Oss synes det, som hade förf:n med denna sista medgift så der
temligen inkräktat på den myndighetens odelbarhet, som han från
början så högt proklamerar och till hvilken lian i trots af dessa
afvikelser ständigt återkommer.
Men om vi nu staima vid grundsatsen och med Janet
antaga att makten i familjen tillhör mannen allena, hvem tillhör
inflytandet? Hvem representerar det omskapande, det omärkligt
pånyttfödande elementet, som från familjen skall återverka på
samhället? Låtom oss höra hvad förf:n tänker också i den frågan.
Familjen, säger han, är för qvinnan allt; hvad som rör sig
derutanfor är och förblir för henne främmande. Hon begriper icke
att det finnes något som är högre än familjen, nemligen rättvisan
och värdigheten. (?) Hon föredrar att mannen egnar sig åt ett
blott inbringande hellre än åt en hedrande och allmännyttig
verksamhet; hon anser det nästan som en skyldighet att försvaga
mannens pligtkänsla i förhållande till samhället; hon sträfvar oaflåtligt
att muta det offentliga samvetet, allt detta utan att förfin derför
anser henne förverka sin höga uppgift att vaka öfver och snart
sagdt i sig personifiera familjens samvete. »Mannen, som är den
starkare, (således äfven i moraliskt afseende) bör dock,» säger förfin
»vaka öfver hustrun, skydda henne för faror och frestelser, samt söka
höja henne till den sundare idékrets, som är det manliga
förnuftet förbehållen. Mannen bör med ett ord, uppfostra sin
hustru på nytt, ingjuta i hennes själ sina idéer och bringa henne
att älska dem mer än sina egna. Han bör nedtysta hennes
egenkärlek, afväpna hennes styfsinthet och hålla en vaksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
