- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
31

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

blick på hennes från vår första moder ärfda upprorsanda och
listiga herrsklystnad,» m. m.

Men bör då hustrun alis icke utöfva något inflytande på
mannen? frågar ni. Jo utan tvifvel. »Hustrun,» säger förfin,
»kan i sin ordning skaffa sig ersättning, icke blott genom det
hemliga välde hon, i trots af mannens vaksamhet, aldrig
underlåter att tillskansa sig, men äfven genom att på sitt sätt
uppfostra mannen.» Arten af denna uppfostran betecknar förf:n med
följande ord: »Hon kan stundom betaga honom hans sträfhet,
afhålla honom från vissa låga eller simpla vanor och göra
honom — mera passande för umgängeslifvet.y> (!)

Efter denna arbetets fördelning är det ej underligt att forfin
anser mannen bära största ansvaret för familjen (oaktadt
qvinnan utgör dess samvete/) om ock hustrun ej får fritagas för ali
andel deri. Så t. ex. medgifves det att hustruns uppfostran
kräfver af mannen de sällsyntaste egenskaper, icke blott en
förening af kärlek och rent förnuft, som endast sällan påträffas,
men framför allt en ännu ung själ och ett ännu rent hjerta.
-aAr jag värdigt» borde sålunda (förfin antyder det åtminstone)
vara den första fråga mannen gör sig, då han tänker vid sig
fästa och efter sitt godtycke omdana ett annat väsende.

Hustruns mera underordnade uppgift synes icke förutsätta
några sådana pröfvande samvetsfrågor, eller inalles några
kardinaldygder, om ej det passiva uppgifvandet af sig sjelf och af
allt, löst eller fast, ärfdt eller förvarfdt, som medförts i boet.
Den unga hustrun skall nemligen, enligt Janet, icke blott
obetingadt underkasta sig mannens myndighet, utan derjemte offra och
likasom afkläda sig hela sin egen individualitet, (den må nu yttra
sig i idéer eller nycker, karakter eller lynne, grundsatser eller
naturliga ingifvelse!’) for att ikläda sig mannens. Äfven här
sviker dock regeln när det kommer till tillämpningen. Så t. ex.
omtalar förfin hur vackert det är att se man och hustru
öfverlägga om familjens bästa, utan att man kan säga från hvem
besluten utgått — något som dock ej bör vara honom svårt att
uträkna, om det verkligen lyckats mannen att upprycka ur
hustruns själ alla egna idéer och ditplantera sina i stället. Men
icke nog härmed. Då familjen förorenats af mannens laster, då
hemmets helgd profanerats af hans oordningar, åligger det den
af den lastbare mannen, efter hans inneboende ideal
uppfostrade unga makan, att rena hemmets luftkrets och återföra
lyckan och ordningen till den husliga härden. Det synes i san-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free