Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ning vara för mycket begärdt! Förf:n inser det också omedvetet,
då han uppställer resignationen, d. ä. underkastelsen under ett
oundvikligt ondt, såsom den hustruliga lyckans ultima Thule.
»Resignationen är en kall, en sorglig dygd,» han medger det, »men
qvinnan förmår intet emot ödet.» Det är icke ens hoppet om
framgång, endast pligten som bör leda hennes bemödanden;
dygden är hennes enda tröst, fromheten, »den alltid så nyttiga fr
ömhetens hennes enda försvarsvapen emot sig sjelf.
»Rädda dig sjelf genom en from resignation h se der,
enligt Janet, slutsumman af en makas lifsuppgift, höjdpunkten af
det hustruliga idealet.
Men att rädda sig sjelf, är icke att rädda hvarken mannen
eller familjen, eller genom dem samhället.
Om qvinnan således i egenskap af maka står maktlös
gentemot den försvagade familjen och det sjuka samhället, så
återstår henne dock modrens uppgift, och hit har väl då Janet
förlagt hela tyngdpunkten af det qvinliga inflytandet?
Låtom oss se till!
Barnets första fysiska uppfostran skildras naturligtvis såsom
modrens ensak, och detta på ett sätt, som måste tillvinna sig
läsarens varmaste sympatier. Så t. ex. skärskådas påståendet att
digifningen är modrens yppersta pligt, och beledsagas af en
varnande erinran om att det finnes goda ammor, som dock äro högst
medelmåttiga mödrar — att fulla spenar kunna förenas med ett
förtorkadt hjerta — att det dock är af hjertat som lifvet utgår
— att med ett ord, modrens första och yppersta pligt är något
annat och mera än den blott aniinala förrättningen och den
dermed följande instinktlika kärleken. Och dock kan förf:n ej finna
ord nog starka for ogillandet af en mor, som ka7i gifva sitt barn
den första näringen och låter verldens nöjen eller andra lumpna
skäl afhålla sig derifrån. Hela framställningen ä** i vårt tycke
förträfflig och väl förtjent af alla unga mödrars behjertande.
Men, säger förfrn, öfvergå vi till den moraliska uppfostran
så finna vi att fadren spelar den första rolen och att på honom
hvilar det största ansvaret. Den moraliska uppfostran innebär,
enligt förfin, tvänne hufvudmomenten först att bibringa den
obetingade och sedan den frivilliga, den tänkaride lydnaden. Båda
dessa uppgifter kräfva en förening af myndighet och rent förnuft,
som är mannen allena förbehållen. Alltså tillkommer den
moraliska uppfostran företrädesvis, om ej uteslutande, fadren. Det
är han, som skall ingjuta i barnets själ lifvets grundprinciper:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
