- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
37

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

henne sjelf, men icke för att låta henne medverka till mannens
räddning och genom denna till samhällets.

Hoppet att Janet genom införande af några nya och högre
motiver i qvinnans uppfostran skulle söka vinna sitt mål var
således en villa. Här som alltid sviker grundsatsen vid
tillämpningen. Förfin inser att samhället icke kan räddas genom sig
sjelft, eller genom mannen allena, och vädjar således till
familjen, men utelemnar vid användandet af denna hjelpkraft, just
det nya element, som med densamma tillkommit, i det han
öfverlemnar hela frälsningsverket åt mannen, utan att för eller genom
honom taga något qvinligt — vare sig hustruligt eller moderligt
— inflytande i anspråk.

Detta misskännande af qvinnans betydelse är i vår tanke en
genomgående brist i Janets arbete, som bryter udden af hans
skarpsinnigaste argumenter och låter äfven hans mest lysande och
varmhjertade räddningsförslag skjuta förbi målet. Har läsaren
mod att genom de klingande fraserna och det bländande
bildspråket söka sig fram till sjelfva grunden för förfins
lifsåskådning, märker han dock att denna brist är blott den naturliga
följden af en annan, djupare liggande och mera genomgripande;
en brist som i ett rent vetenskapligt arbete kanske kunde
ursäktas, men som i en framställning, hvilken betecknar sig sjelf
såsom ett slags praktisk hemfilosofi» är och förblir (i vår tanke
åtminstone) ett grundfel, som de högsta snillegåfvor och de
ädlaste afsigter icke kunna återköpa.

»Hvilken ar då denna brist?» fråga med en viss otålighet
Janets beundrare. Vi låta Paulus svara:

»Om jag talade med menniskors och englars tunga, och hade
icke kärleken, så vore jag en ljudande malm och en klingande
bjellra.»

Med andra ordi Janet har gått tillbaka till stentaflorna och
det gamla förbundet. De tvungna medgifter han stundom gör åt
den kristna lifsåskådningen framstå blott såsom afvikelser från
hans egen. Han har bokstafven, men icke anden, han har lagen
men icke dess fullbordan, syndamedvetandet men icke
godtgö-relsen.

Så t. ex. känner han, att den menskliga kärleken icke är
fullt ren och att således det heligaste af alla menskliga förbund
hvilar på en icke ofelbar grund. Han känner att familjens band
skulle slappas om det ej tiliclroges af smärtans tuktaode hand.
Men då han vill söka en renande och förbindande kraft finner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free