Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
han ingenting annat än pligten, och när denna sviker — en kall
resignation. Familjen är sålunda ingenting annat än »en uttänjd
ångest» — den äktenskapliga kärleken en illusion — hustruns
yttersta mål resignationen — modrens uppgift ett ständigt
lidande — familjens motiv en lögn, sublim, oundviklig, men dock
en lögn. Familjen grundar sig ju nemligen, enligt Janet, på
hoppet att kunna upphäfva mensklighetens intet, genom att låta
henne upplefva i andra: »en skön villa!» utbrister förf:n, »ty dessa
andra äro i sig intet; det är icke sannt hvad filosofen säger, att
man lefver för lifvets skull; man lefver i sjelfva verket endast
för att dö: allt är fåfängligt!»
Hvad är detta, om icke förtviflan, den följdriktiga
konse-qvensen af lagens förkrossande tuktan? Det är sannt, förf:n
vädjar aldrig till den gudomliga lagen. Bland alla de storheter han
citerar, från Sokrates till Mad. de Saussure, finnes ingen plats
för någon af »de Guds män, som hafva talat, rörde af den
Helige Ande». När han en enda gång anför Skriften sker det med
hänvisning till Fénélon. Men det gamla förbundets anda
genomgår dock påtagligen hela hans lifsåskådning. Deraf detta alltid
fåfänga bemödande att med lag värna hvad endast tro och
kärlek kunna bevara. Deraf förbudet mot äktenskapsskillnad; deraf
det småaktiga sönderdelandet af fadrens och modrens uppgift
saint det noggranna afvägandet af föräldrakärleken i vissa doser
med olika ingredienser; deraf uppställandet af olika lifsprinciper
för olika åldrar; deraf äfven förfrns ursäkt, för att ha vågat
försvara en »med rätta så misstänkt känsla som kärleken»; — deraf
ändtligen det förtviflade erkännandet, att denna känsla och det
derpå grundade äktenskapet, ja, att hela familjen är ingenting
annat än en sublim illusion — »ty i morgon skola vi dö» *).
Sålunda söndrad emot sig sjelf står familjen vanmäktig gent
emot sin egen uppgift — den att uppfostra menskligheten icke
för det timliga, men genom det timliga för det eviga lifvet.
Hon blir icke då den milda, men ständigt verksamma
barmher-tighetssyster, som utan tvekau gar att med sina rena händer
förbinda de gräsligaste sår; hon blir sjelf en lidande martyr, eller —
för att begagna förf:ns eget uttryck — en ))Mater dolorosa».
Men är det väl denna i tårar försmältande moderlighet, som skall
*) Kärleken, säger förf:n bland annat, tror sig vara evig; det är en illusion,
ty då skulle också ungdomen, skönheten och inbillningskraften vara eviga?
Bet är endast förvandlad till pligt, som kärleken får ett slags evig tillvaro,
»en mensklig (jordisk?) evighet», representerad af familjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
