Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
tårarne ännu strömmande öfver kinderna och skrattet allt
ohejd-ligare framstörtande öfver de halföppna läpparne, fördjupad i
läsningen af en bok, som hon funnit uppslagen på bordet.
»Hvad er det, hvad i al Verden er det?» och härmed slår hon upp
titelbladet och finner, icke allenast fader Holbergs odödliga namn,
men också egarens af boken — Odegaards, hennes oförgätlige
lärares. Dermed löses gåtan af hennes sällsamma uppträdande
och hon upptages af Odegaards vänner, som en dotter och syster.
Här börjar nu — hennes beskyddare ovetande, om ock under ledning
af den allmänna bildning hon af dem emottager — utvecklingen
af det grundanlag, hvars rikedom och egendomliga art hittills
endast tjenat att plåga och förvränga hennes väsende. Annu en
gång är hon dock nära att gå under och kastas ut på verlden
lik en förtappad; då nemligen, när den stränge och något
pietistiske presten får veta att han fostrat »en orm, en syndens
tjenarinna,» d. ä. en blifvande skådespelerska, vid sin härd. Frågan
om konstens berättigande ur kristlig synpunkt riktas dock snart
genom en oväntad händelse mot presten sjelf. Hans
församlingsboer infinna sig nemligen en dag, klagande att han icke blott i
sitt hus hyser ett djefvulens redskap i skepnad af — ett piano, men
äfven sjelf begagnar det till sin egen och andras eviga
förtap-pelse, samt fordrar att han skall uppbränna det, för att gälda
sin synd och lugna deras samveten. Här var nu samma fordran,
som han velat förelägga Petra, endast framträdande i gröfre och
mera handgriplig form. Presten tvekar. Odegaard tillkommer och
ställer saken klar för såväl presten som hans bekymrade får, samt
löser i och med detsamma det sista bandet som fjettrar
Fiskerjentens fria konstnärssjäl. En profläsning öfvertygar henne sjelf
och hennes vänner om äktheten af hennes kallelse och när
läsaren lemnar henne, i det Ögonblick da förhänget skall gå upp och
hon första gången skall framträda på scenen, sker det med
tydlig förvissning om att hon skall lyckas.
Konstnären är således färdig. — Men qvinnan och
menniskan? derom vet man, såsom en fin kritiker redan anmärkt,
ingenting. Var det verklig kärlek, som drog Petra till Odegaard
och har i så fall qvinnan offrats för konstnären? Har hon af
troslifvet i prestens hein mottagit fröet till ett andelif, i hvilket
allena det estetiska kan finna sin rening, och konstnärens sedliga
personlighet sitt värn? Derom lemnar oss förfin i okunnighet,
eller rättare, han lemnar oss nu som ofta att på egen hand
fortsätta berättelsen, väckande i oss ej blott förmågan att emottaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
