Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
rismen. Hans »Svante Sture och Märta Leijonhufvud» gafs i alla
fall oftare, höll sig längre på den dramatiska scenen än de flesta
af våra dagars originalskådespel, och förtjenar det i mer än ett
hänseende. Der är åtskilligt att lära äfven för den mest
fram-hållne af dagens dramaturger. I visan, denna modifierade
efterklang af Bellmans lyra, som spelade en så stor roll inom vår
vitterhet under denna tid, vann Granberg ett namn och hans
bekanta »Hvad den är säll, som i sin egen hydda» m. m., står
värdigt vid sidan af det bästa tiden i den diktarten frambragte.
Deri är poesi för alla tider. Den svenska texten till »Fernand
Cortez» och »Preciösa» är äfven af Granberg.
Granbergska huset hade ingen son, men fem döttrar;
ledningen och utvecklingen af dessa unga sinnen tillföll naturligen då i
främsta rummet modren. En innerligare uppfattning, en klarare
insigt af detta ädla, men svåra och ansvarsfulla kall, en
lyckligare förmåga att fylla det, än hon, hafva få egt. Det är allt
hvad grannlagenheten medger att här yttra. De unga skulle
bildas till harmoniska väsen, ty utan harmoni, ingen frid i det inre,
ingen stadga i det yttre. Men endast den uppfostran bildar
harmoniska väsen, som lärer att för verkligheten aldrig glömma
idealerna, utan att derföre vilja göra hvarje ideal till verklighet, —
lärer: att handling är lifvets salt, men att om handlingen ej
stammar från idéen eller förnekar henne, då hafver saltet mistat
sin sälta och är såsom det icke vore.
Jeanette, född 1825, var den näst yngsta af de fem systrar,
som i denna skola danades till gudfruktiga, tänkande och
derjemte, i lifvets praktiska bestyr, utmärkta personligheter. Den
hos mer än en bland dem ärfda fallenheten för »vittra idrotter»
utvecklades hos henne ganska tidigt, så att hon redan vid 8 à
10 års ålder lärer skrifvit skaldestycken och något senare utkast
till skådespel och äfven till romaner. Hennes helsa var från
barndomen icke stark och detta, i förening med hennes bestämda
orn också ingalunda uteslutande rigtning åt det ideella, gaf redan
tidigt hennes väsen en stämpel af allvar och stilla begrundande
som, enligt jemnårigas yttrande, förlänade henne ett särdeles
behag och gjorde henne till familjens älskling. Ett bortskämdt barn
blef hon dock aldrig; derför hade hon att tacka ej blott de ädla
anlagen, utan uppfostringens allvarliga, väl öfverseende, men icke
undseende syftning. »Ett lefvande begär att verka godt genom
åskådliggörande af de idéer hon ansåg lyckobringande för
menskligheten erfor hon redan från sin tidigare ungdom», så har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
