Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
i »Christina», flera bland de öfriga karaktererna i detta hennes
sista, först efter hennes död uppförda drama hafva mera
säkerhet, harmoni, objektivitet än de flesta i »Christina»;
detaljbehandlingen visar en ytterligare uppöfvad, stadigare hand. Om
döden ej så plötsligen släckt denna klara blick, lagt sin isande
hand på detta unga och varma hjerta, brutit denna tankekraft,
som dittills med hvarje år vunnit i styrka och omfattning, skulle
sannolikt Sveriges dramatiska litteratur genom fru Jeanette
Stjernström nått en höjd, hvilken den, för ögonblicket åtminstone, ej
synes hafva någon utsigt att hinna.
Den, som vi tro, sista bearbetning af ett utländskt drama
fru S. utförde var den allbekanta »Den Ondes Besegrare»,
gif-ven första gången 1855 och derefter omkring etthundraseætio
gånger.
Yi hafva här i enkla, men som vi våga tro, sanna drag,
tecknat den uppväxande flickan och författarinnan. Bildens
fulländning fordrar en skildring af makan, husmodern.
Med en ande sådan som hennes, med de exempel hon från
barndomen haft för ögonen, borde hon med lätthet, med håg
och med lust sätta sig in i de nya förhållandena; och hon gjorde
det, gjorde det så att det blef hennes vänners fröjd, hennes
umgänges undran. Den unga flickan uppgick i husfrun, fint,
nästan omärkligt, men med trygghet och bestämdhet. Ordning och
trefnad skapade hon omkring sig. Den, som okänd, oväntad
steg öfver hennes tröskel, såg öfverallt fjäten af en matmor med
säker blick för det hela och som, just derför, fann intet bestyr
ringa, när det var nyttigt, ingen småsak likgiltig när den
gagnade eller prydde och bidrog att skapa enheten i mångfalden.
Af författarinnan såg han ingenstädes spår. Att den behagfulla
unga fru, som i detta vackra hem kom honom till mötes, kunde
vara en utmärkt sådan, det behöfde han en längre bekantskap,
ett närmare umgänge att ens ana, men då gjorde han det, om
han hade urskiljning i sådant; veta att hon verkligen var det,
det fick han ej, åtminstone icke af henne.
Husfruns lif har äfven sin yttersida, som för så mången
aldrig blir annat än yttersida, ehuru äfven der är rikt tillfälle
att visa jemväl den inre menniskan. Yi mena värdinnans kall.
Fru Stjernströms salong, och man vet att hon hade en sådan,
regering en förbannelse! — Hon blef en menederska mot sina heligaste
löften, emot sin egen ära ock sin faders namn, — oeh nu — må ni fälla
domen öfver henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
