Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
utgöres af idel sjelfständiga personligheter, hvar och en med sin
medfödda egendomlighet, hvilken det just är lifvets uppgift att
utveckla. Detta för hvar och en egendomliga, är menniskans
andliga gåfvor, den friborna tanken, den skapande inbillningen, den
fria viljan, den svällande känslan — icke splittrade eller hvar för
sig tagna, utan sammanhållna af sjelfmedvetandets band till en
hel, mensklig personlighet.
Redan hos barnet ligger denna personlighet i knopp, och dess
utveckling är ändamålet för den uppfostran, hemmet och skolan
böra förbereda och lifvet fullborda.
Men, frågas det, hur går det under allt detta med
broderskapet, eller hvad vi kalla samfundet? Skall det ej falla sönder
och splittras uti idel enstaka personligheter? Nej.
Menskligheten är ett andligt samfund, och anden, som i de skilda
personligheterna fått sin uppenbarelse, sammanhåller också det hela»
Det är ett och samma ideal — mensklighetens idé — som gömmer
sig i hvarje menniskas hjerta, och står såsom mål för hennes
bildnings sträfvande. Enligt humanitetens uppfattning blir
således menskligheten ett andligt samfund af fria personligheter:
ett personlighetens rike.
Den s. k. humana lifsåskådningen saknade imellertid något
väsendtliga nemligen klarhet öfver den menskliga utvecklingens mål.
Visserligen hafva broderskapets, frihetens, arbetets och slutligen
verldsborgeilighetens idéer hvar efter annan blifvit uppställda
såsom det sökta målet, men de hafva alla hvar i sin ordning
befunnits odugliga eller oupphinneliga. Man har insett
omöjligheten af att betrakta hela menskligheten såsom ett enda homogent
samfund, med en och samma uppgift, en för alla gällande
utvecklingslag. Idéen, om ock innerst innebärande en sanning, var
alltför vidtsväfvande att någonsin kunna vinna erforderlig
fasthet och klarhet. Man öfvergaf den derföre och egnade sig i stället
med odelad kraft åt genomförandet af den mindre uppgiften att
utveckla och frigöra cle särskilta af gemensamma traditioner och
gemensamt språk sammanhållna folken, hvart och ett efter
dess medfödda skaplynne och enligt dess af försynen bestämda
mål. Här begränsade sig och klarnade uppgiften. Det blef lätt
att påvisa huru hvarje enskilt samhällsmedlem genom sin
frihetsutveckling medverkar till sitt folks, på samma gång han sjelf
omedelbart påverkas af det andliga iif, som redan genomströmmar
detta folk. Humanitetsidéen har sålunda lemnat rum för, eller
rättare förgrenat sig i nationalitetsidéen — ty ytterst syftar ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
