Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
ar vår samfälta moder — att kärleken till denna moder förenar
oss alla — att vi ha henne att tacka för allt hvad vi kunna
uträtta i denna verlden — skall bana väg för det högre
medvetandet, att vi ha en samfält Fader i himmelen, att vi alla äro
syskon, förenade i kärleken till Honom och i sträfvandet att göra
Hans vilja. Sann hängifvenhet och trohet mot det synliga
samfund, hvari vi lefva och verka, skall då lära oss att öfva samma
trohet mot de Heligas osynliga samfund. »Den som icke älskar
sin broder, som han ser, huru skall han älska Gud, som han icke
ser?» Äro icke folkandarne, eller hvad de gamle kallade folkens
englar, Guds tjenare? Ar icke mqdersmålet det språk,
hvarigenom Gud sjelf talar till oss — uttrycket för Honom, som var » Ordet
af begynnelsen?» Och när nu den folkliga frihetsutvecklingen lär
oss att vårt lif är ett arbete, en utveckling; ja, om den icke lär
oss mer, än att lifvet icke är liktydigt med sömn — att det
alltid ger oss nya uppgifter att lösa — men tillika, att dessa
uppgifter endast kunna lösas inifrån af vår egen kraft — med ett
ord: att lifvet är till för att utveckla den menskliga p er sonligheten,
så är ju redan detta af en omätlig betydelse också för vår
kristliga utveckling.
Väl är det sant, att verklig frihet finnes endast i Kristus,
och mången menar derföre, att det tjenar till intet för den i
kristligt afseende ännu bundne, att söka röra sig fritt. Men månne
det ej alltid tjenar dertill, att han känner bojan och finner sig
manad att afkasta den? Striden, hvarmed han tillkämpar sig
frihet, känslan af personligt ansvar, leder honom in i samvetets
kamp och derigenom till Kristus. Och äfven om det icke kommer
så långt — om frihetsutvecklingen också icke leder honom till
en personlig tro — är det icke bättre för en menniska att ha
lefvat för en stor tanke, om också ej den största; en tanke, soin
vidgar hjertat till kärlek och uppoffring för hvad som är stort
och herrligt i menniskolifvet, än att lefva ett s. k. kristligt lif, utan
att ha erfarit andens frigörande makt, utan att ha rönt behofvet
att älska och offra sig, utan att någonsin ha känt hjertat klappa
af hopp och bäfvande förbidan? Ack! Guds ande har sina
underliga vägar i menniskolifvet! Han återfinnes icke alltid i
pre-stens predikan eller i de döptes regelräta lefnad; men i många
hedningars lif ser man honom skymta och glimta, och hvem vet
om han ej kan spåras äfven hos många af de hedningar, som
lefva midt i våra kristna samfund.
Tidskrift för hemmet. ll:e årg. 2:a haf t. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
