Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Men vi återvända till vårt ämne, för att kasta en sista
jemförande blick på den olika behandling de båda läkarne föreslagit
för sin sjukling. Så till vida äro de öfverens, att de, såsom vi
sett, tillskrifva sjukdomen en och samma orsak: tviflet, ehuru den
ene fattar den såsom en yttre, och den andre såsom en inre orsak.
Äfven i valet af helsokällan, der den sjuke skall finna bot för
sitt lidande, skilja de sig föga. Familjen och skolan äro ju i
sjelfva verket utflöden af ett och samma källsprång, erinrande
om dessa varma tvillingskällor i Pyrenéerna, hvilkas osynliga
samband röjer sig då de samtidigt stiga och sjunka, klarna och
grumlas, värmas och svalna.
Annu i andra fall närma sig våra båda förfre likasom för ett
ögonblick; så t. ex. i bortvisandet af den åsigten, att menniskan
skulle vara tiil sin natur alltigenom förderfvad — ett vredens
barn alltifrån moderlifvet. Snart skilja sig dock deras vägar
fullkomligt. Brytningspunkten är den gamla, i våra tider mer än
någonsin splittrande: vändpunkten i menniskans så väl som i
mensklighetens lif — »klippan Kristus».
Icke som skulle Janet uppträda emot eller Möller för
Kristus. Den förre blott »ignorerar» Honom, under det den senare
förutsätter Honom såsom den naturliga och obestridda grunden
för allt högre lif. Skilnaden — i sig sjelf omätlig — öfverhalkas
dock lätt af en flygtig eller förströdd blick. Vi kasta derföre här
ännu en återblick på den innersta ledtråden i de båda förf:nes
framställning.
Grunddragen i Janet’s »praktiska hemfilosofi», så vidt den berör
familjen och uppfostran, ha vi dock redan framhållit och kunna
således sammantränga det öfriga af hans lifsåsigt i följande korta satser:
Lifvet: för mannen en förpligtelse att fullgöra, för qvinnan
ett lidande att underkasta sig.
Ordning och pligt: vägen till den sanna friheten.
Styrkan och förnuftet: maktens berättigande.
Kärlekens evighet: ett sjelfbedrägeri (det är endast
förvandlad till pligt, som kärleken får någon varaktighet ocli något värde).
Förnuftet, hedern, pligten, dygden: mannens ledstjernor genom
lifvet; mannen — qvinnans.
Slockna eller falla ledstjernorna är allt förloradt. Endast
qvinnan kan ännu möjligen rädda sig sjelf med en from
resignation, förljufvad af vissheten att lifvet med ali dess smärta är blott
ett sken, en öfvergångsform till döden: »ty allt är förgängligt och
i morgon skola vi dö.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
