- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Elfte årgången. 1869 /
129

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

och de närmaste omgifningarne ända bort till S:t Cloud, Meudon
och Sëvre. Fru M., som är enka efter en mycket rik fabrikant,
har inköpt stora landsträckor närmast derintill, för att inga nya
byggnader skola kunna skymma utsigten från hennes villa.

Klockan 8 serverades middagen; den var ofantligt liflig —
champagnen flödade, qvickheter blixtrade och skämtsamma skålar
föreslogos. Vinerna voro utsökta, frukterna läckra och desserten full
af små fyndiga öfverraskningar. Så t. ex. hittade man i valnötterna
än en luktflaska, än ett par små dockhandskar, ljusstakar,
kaffepannor och andra små näpna leksaker, och jag fick hela min
tallrik full af dylikt småkram att medföra till ma nüce. Bland
gästerna voro äfven en ung läkare och en kompositör, som för
ögonblicket lär vara »en vogue», och som spelade vackert
tillsammans med M:ll Bader efter middagen. Sällskapstonen var
den angenämaste man kan tänka sig; full af sprittande lif och
fullkomligt »comme il faut». Madame M. inger ovilkorligen
respekt, men hon är på samma gång så god och vänlig. Det var
en glädje att tala med henne. Hon känner mycket väl till hela
den litterära verlden, äfven vår Fredrika Bremer, som hon tycker
mycket om. När vi togo afsked, för att i hennes eget åkdon
återvända till Paris, tog hon löfte af oss att vi skulle komma igen
i vår. — Och nu nog 0111 denna utflygt.

Tiden har fått vingar, tror jag, i Paris. Dock söker jag fånga
den i flygten och använda den efter bästa förmåga. Så var jag
häromdagen hos Madame Pape Carpentier, en gammal bekant
sedan de första årgångarne af »Tidskrift för hemmet». Hon
fortsätter sin sjelfskapade verksamhet såsom ledarinna af de franska
småbarnskolorna. Det är en tänkande och kraftfull qvinna, som
lefver helt och hållet för förverkligandet af sin idé, och som
lifligt deltager för allt närbeslägtadt arbete, som pågår i andra
länder. Äfven hon ville ha uppgifter om vårt undervisningsväsende,
det lagbundna så väl som det frivilliga, för att meddela dem åt
undervisningsministern; men jag vet sannerligen ej huru jag skall
kunna skaffa henne dem.

Vår pariservistelse har icke blott medfört intressanta
personliga bekantskaper; den har äfven varit rik på konstnjutningar.
Du skulle hafva varit med oss i går och hört Patti i Barberaren.
Hon var förtjusande; sjelfsvåldig, om man så vill, men full af lif
och behag. Också fick hon stormande applåder och en massa
buketter, bland hvilka två af ofantlig storlek — det brukas så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1869/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free