Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Mer tom vår ort ej blefve,
Om pesten här skulle gå.
Hvar får man nu en tillflykt,
När rådlöshet kommer på?»
Då säger närmsta grannen:
»Jo, detta har hon mig sagt,
När hon i nätter långa
Yid sjuksängen satt på vakt.
Hon såg, att jag var rådlös,
Och hon ej förtegat har
Till hvem jag skall mig vända,
Fast hon icke mer fins qvar.»
Jag tänkte: »Likt en drottning,
En fattig och åldrad mö
Här följes och begråtes,
Men jag lär få o sörjd dö.
Hvad gjorde dennas sinne
Så rikt och så älskansvärdt?
Det måste varit kärlek!
— Men hur har hon älska lärt?»
Jag gick dit der hon lefvat;
Der gret ock ett menskotal.
Helt låg var hennes hydda,
Och ingången dit helt smal.
Jag tittade in i kammarn;
Den ödslig nu var och kall.
Der låg en gammal bibel,
Der stod ock en bönepall.
Viser af Adolph Iiecle. Kjøbenhavn 1868.
Den, som vill göra sig en riktig föreställning om
Kjøben-havns-lifvet under de sista tjugo åren, men glömmer att taga
Reckes visor med i räkningen, skall snart finna att det fattas
en färgton i taflan; — icke någon af de bjerta, skarpt i ögonen
fallande, som angifva taflans grundkarakter, men snarare en af
dessa öfvergångsfårger, som man kallar förtoningar, och som tjena
att förmedla motsatserna och utjemna konturernas skärpa. I
sjelfva verket ligger det lika mycket ton som färg i Reckes
poesi, och man förstår den kanske ej rätt förr än den sjunges.
Sjelf föddes han på en klar vårdag, under solsken och fogelsång;
och blef också en vårfogel, som sjöng ut sin egen och andras
glädje under lifvets korta majtid, för att tystna när skördetiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
