Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
pannan och gick, hviskande för sig sjelf: »Gud ske lof att han är
i Hongkong!»
Men hvem träffar han en vacker dag vid Cathorpe-gatan, om
ej sjelfva kusin Mark — nyss anländ från Hongkong. Doktorn
såg genast att porträttet icke gjort honom full rättvisa. Han var en
ung, reslig, välbildad man med brun hy, klara blå ögon och den
vackraste tandrad, framglänsande bakom ett gladt och
ungdomsfriskt leende. Milly var blekare än vanligt, undvek kusinens blick,
svarade helt enstafvigt på hans ifriga frågor, vände sig oroligt
bort från de vackra gåfvor han medfört och utbredde omkring
henne, samt begagnade första förevändning att aflägsna sig.
Doktorn följde henne med forskande blick, såg huru kusinens ansigte
mörknade, och då den unge mannen, med ett plötsligt och kallt
afsked, stod i begrepp att gå, erbjöd han sig att föra honom
till City i sin vagn.
Förtviflad öfver Millys för honom oförklarliga köld, skulle
den unge älskaren qväfvas, om han ej finge ge luft åt sina
känslor. Doktorn får sålunda lyssna till en glödande berättelse
om den tillgifvenhet, som alltifrån barndomen förenat de båda
kusinerna och småningom öfvergått till en varm, men outtalad
kärlek, hvars lön den unge mannen, sedan han lyckats förvärfva sig
en oberoende ställning, nu kommit att skörda, men i stället mötts
af en köld och en liknöjdhet, som beröfvade honom ända till sjelfva
hoppet om den lycka, på hvilken han gjort sig så viss.
»Men hvad skall ni tänka om mig!» utbrister slutligen Mark.
»Hvad bryr ni er om ett krossadt hjerta mer eller mindre! Hvad
vet ni om en hopplös kärlek! Intet, naturligtvis intet!»
»Naturligtvis intet!» upprepade doktorn. »Hur skulle jag veta
något om menniskohjertat!»
Då doktorn aflemnat den förtviflade älskaren hos hans
skeppsredare, återvände han till huset vid Calthorpe-gatan, inträdde med
sina vanliga ljudlösa steg i förmaket, men stannade vid anblicken
af Milly, gråtande nedböjd öfver kusinens bref och porträtt. —
Ett svagt anskri — en bönfallande blick — ett sakta
framstam-madt: »O! var god emot mig! Jag ville just bränna dem!» — derpå
en störtflod af tårar — se der det mottagande fästmannen fick.
»Var icke rädd för mig,» bad han. »Icke för allt verldens
guld ville jag göra dig ett ögonblicks smärta! Men dina pulsar
flyga — ditt hjerta slår dubbel takt — Ah! du är sjuk! Jag
måste skrifva något åt dig. Men lofva då också att taga mitt
läkemedel efter bokstafven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
