Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
drager», såsom hon gjorde det på landet. Det var tyst der uppe
på malmen.
Mor stöpte ljus. Det var det försörjningsmedel, för hvilket
hon efter mångahanda öfverläggningar slutligen bestämde sig.
Hvarifrån hon fick förlag, hörde jag aldrig, men att beräkningen
slog fel och företaget måste uppgifvas, det kunde jag icke undgå
att erfara.
Under tiden hade mor satt mig i lankasterskolan,
knaster-skolan såsom den kallades. Jag har intet annat än godt att
erinra derutaf. Täflan var stark. Jag flyttades från ring till
ring, från tabell till tabell, från skrifbänk till skrifbänk. Tråkigt
var der aldrig. Vid sju år kunde jag läsa, skrifva och räkna;
men så hade jag också redan derute på landet börjat läsa för
mor i ABC-boken med den välkända värpande tuppen.
Vid första examen fick jag premium. Jag skall aldrig glömma
mors glädje den dagen. Knappt voro vi hemkomna från skolan,
förrän mor sade: Skynda dig nu med maten, barn, så få vi ge
oss af. — Hvart då? frågade jag. — Till landet, mitt barn. — Till
landet, till landet!... Jag glömde premium och allt, och så bar
det af med mor och mig ned till Munkbron, der vi gingo ombord
på en Svartsjölandsöka och om natten roddes långt, långt bort
från staden.
Då jag vaknade morgonen derpå, låg jag på mors knä.
Solen skep på vattnet. Jag kände mig som nyfödd. Åtminstone
tycker jag nu så efteråt.
Fram på morgonen gingo vi i land. Vi hade långt att gå.
Vi gingo icke alltid banade stigar. Backarna stodo fulla med
tjärblomster; jag plockade händerna fulla, utan att fråga efter
hvart det bar af. Jag var ju tillsammans med min mor, och
hon visste det nog. Fram på dagen kommo vi fram. Yi voro
vid min fars forna gård. »Och här, der det var som i ett
dockskåp förr!» var allt hvad jag minnes att mor sade der. Redan
under förmiddagen fortsatte vi vår vandring.
För mig var färden helt och hållet en lustfärd, med
blomster och foglar hvarhelst jag kom. För mor ej så, fast jag ej
begrep det då, utan först långt efteråt. Mor var ute för att se
sig om efter tillfälle till bergning. Hon var en rask och
företagsam qvinna, besluten att, kosta hvad det ville, försörja sig och
barn. Ja, det der inser jag nu, men för tillfället hvarken såg
eller insåg jag något annat, än att det var vackert och roligt på
landet, samt att mor såg gladare ut der än i sta’n, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
