Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
ning af ved- och ljuspenningar. Jag hade sagt till derom åt mor,
men hon hade omöjligt kunnat skaffa pengar (det var 1 R:dr B:co,)
till den dagen. Då ordningen kom till mig, svarade jag med
gråten i halsen: att mor hade inga pengar. Läraren som
troligen blef störd i sin förrättning eller kanske icke trodde mig, röt
till: helsa du mor och säg, att lion skaffar pengar, — och så
ropade han upp den dernäst. Det var som om åskan hade slagit
ned. När jag omsider vågade se upp, märkte jag hur
kamraterna tittade på mig och skrattade i mjugg. Jag hade kanske
aldrig förr kännt mig så olycklig. Under frukostlofvet sprang
jag hem och berättade för mor hvad som händt. Nu var det
hennes tur att gråta med mig; några pengar fick jag dock icke,
men jag hade fått gråta ut, mor hade smekt både sin och min
oro till ro, och så bar det af till skolan igen.
Det var vårt första nederlag på skolvägen; annars hade
mor glädje af oss, och när terminsafgiften skulle betalas, var hon
beredd derpå. Jag tror, att hon aldrig hade gifvit ut någon
penning med sådant nöje som den, hur nära hon än fick taga sig
dervid. Nästa gång den skulle betalas, nekade mig läraren att
taga hem uppbördsboken. Jag blef icke litet öfverraskad, då jag
under middagslofvet såg honom komma hem till mor. Ingen hade
ju sagt honom hvar vi bodde, åtminstone hade han icke frågat
mig derom. Jag var rädd att han hade något att klaga på mig.
Mor var icke mindre bestört än jag; men allt upplöste sig i glädje.
Han hade hört, sade han, att frun hade svårt att betala.
Barnen voro snälla i skolan, och hädanefter skulle de få gå der
gratis, tillade han. Jag förstod icke hvad ban menade med gratis,
men jag såg att mor blef mycket glad; och när han gått, tog
hon mig i famn och kysste mig. Jag hade icke på länge sett
henne så glad. Jag skulle nu få gå i skolan för intet, sade hon
och kysste mig ännu en gång.
En annan vändning i vårt skollif hade helt visst kommit mor
att digna under de svårigheter, som vår uppfostran då skulle
hafva beredt henne. Nu var det värsta så godt som
öfverstån-det. Kläder sydde hon sjelf åt oss af gamla aflagda, som hon
köpte eller fick, jag visste icke alltid hvarifrån. Böcker hade
vi lärt att köpa gamla för godt pris, och mat — ja, dermed var
det värst, ty den der enda portionen räckte illa till för tre, och
detta desto mindre ju större vi blefvo, vi barn. Besynnerligt
nog, tror jag knappast att jag någonsin under de åren såg mor
äta eller dricka annat än kaffe, hvilket vi mången gång hjelpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
