Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
minst två rum, och minst 3 gånger så stor lön som här!»
Hoppet hade redan kört i förväg och eröfrat platsen. Det var nu
icke möjligt annat än att mor, och endast mor, skulle ha den
och kunde få den. Tid 17 år ser man inga omöjligheter, man
ser blott hvad man hoppas; man tror blott hvad man
önskar tro.
Men mor var 17 år två gånger och till sinnet väl tre. Hon
log emot mig; men sade endast: »Ah kära barn, hur kan du
tro, att jag. ..» »Jo, mor, det är afgjordt, det är bestämdt
det.» — »Jag skulle läsa med barn jag?...» — »Ja, mor.»
— »Jag som knappast fått lära något sjelf ...» — »Ja,
mor!» — »Jag, som glömt bort det lilla jag lärt...» — »Ja
mor!» — »Gamla menniskan...» — »Ja mor! jag skall hjelpa
till, och det ska’ bestämdt gå.» — Mor hade icke längre något
svar. Jag behöll fältet. Men endast för ögonblicket och endast
efter många invändningar. Mor såg alltjemt nya omöjligheter.
Det var som om sådana skulle kommit på besök, så fort jag var
borta. När jag kom hem sent om qvällarna, fick jag alltid börja
om igen. Men hur det var, kunde hon ej på längden stå emot.
Kanske hade hon märkt, att jag hängt upp min framtid på den
nya förhoppningen; kanske insåg hon också, att äfven hennes var
på spel. Vår framtid var ju nu som alltid hennes.
Så var det då afgjordt, att det skulle bli något utaf. Mor
skaffade sig tillfälle att om dagarna gå och se på i en skola,
fick betyg på att hon så gjort, fick vidare betyg på det sätt,
hvarpå hon skött sin befattning, lät mig någon gång om
qvällarna hjelpa sig med studiet af handboken, som hörde till
kursen, var tålig mer än någonsin, utan att just sätta mycket hopp
till framgången, och så hunno vi omsider så långt, att sjelfva
ansökningen skulle skrifvas.
Mor skref ovanligt väl för qvinnor den tiden och framför
allt skref hon mycket fort. Hon hade en alldeles oefterhärmlig
förmåga att skrifva hvarje särskild bokstaf på ett särskildt
alltid samma sätt och så snabbt, att man svårligen kunde följa med
med ögonen. Två ovanor hade hon dock i sin skrifning. Hon
började aldrig mer än den första meningen med stor bokstaf,
och hon föredrog bruket af e framför bruket af ä i flera ord än
jag med min skolbildning fann vara riktigt. När det derför kom
till skrifning af ansökningen, höll det på att icke gå alis.
Konceptet hade sina stora bokstäfver samt sina e och ä riktigt
fördelade. Men mors ovanor voro starkare än språkbruket. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
